Krogen Aaltos har fått konkurrens tvärsöver gatan av en ny krog inom Svenssonsgruppen: Lillys. Såhär i sommarens första tid gör de två krogarna – i sällskap av bland annat Le Parc – sitt hörn av främre Luthagen till ett blommande uteserveringsmecka. Men konkurrensen mellan de två Svenssonskrogarna känns inte som någon strid om samma publik. Där Lillys lockar med lättsamt tacomysär Aaltos svansföring högre, med ambitiöst italienskt i en omgivning som lyckas vara svulstig och stram på samma gång. De håller hårt i sitt koncept sedan starten – utan problem, eftersom inredningen alltjämt känns fräsch och idén om italiensk mat som inte är slafsig pasta på rödrutiga dukar inte blir omodern i första taget.
Menyn är upplagd på klassiskt italienskt vis, med antipasti, pastarätter och huvudrätter. Eftersom pastarätterna och ett par andra rätter finns i både hela och halva portioner kan man kombinera sin middag på många olika sätt.
Förrätten "gamberi al limone", citronstekta tigerräkor på grillat bröd med bland annat puffat avorioris, är en stilig rätt med saftiga räkor. Men de olika inslagen försvinner lite i smaken av sötstekt citron. Lite större än en traditionell förrätt är Aaltos "pizzetta". För mycket ost på en pizza brukar sällan vara ett problem, men här har de tagit till i överkant. Med en likaledes väl tilltagen mängd söt tomatsås blir upplevelsen blir snarare ”gratinerad tomatsås” än pizza.
Svamprisotton återkommer både som förrätt och huvudrätt och är fin i smaken men lite tråkig att äta i längden. Här har de tillfört krisp genom friterade kantareller men ytterligare kontrast i form av något fräscht hade varit trevligt.
Bland pastarätterna hugger vi in på pollo alla carbonara. Den består av rejält al dente-kokt bucatini med grillad kyckling, bakat ägg och panchetta. Det är superkrämigt med milda smaker, som riktig "comfort food". Den är saltad i överkant, men på det stora hela en bra variant av en känd klassiker.
Än bättre blir det på lax-fronten, där den överlastade busighet som kommit att bli Svenssons signum får fritt spelrum i "salmone alla griglia". Här samsas zucchiniklädd lax, friterade risottobollar, sparris, romkorn och en mycket smakrik saffranssmörsås. Laxen kunde ha varit lite mindre bakad, men det förlåts av de i övrigt goda smakerna och en naivistiska och färgsprakande presentation. "Entrecote caprese" är en rakt-på-sak-rätt med grillad entrecote och parmesanpommes. Schyst mat för köttfantasten, med tomat, mozzarella och en skön grön aioli till. Men vid patrullens ena besök kommer köttet in på tok för blodigt, utan att vi specifikt har bett om det.
Italienska efterrätter är ju älskade världen över och Aaltos satsar på klassiker i egna versioner. Den karamelliserade mandelglassen är dock enda gången krogpatrullen blivit besviken på Aaltos glass. Den är mandelstinn, men märkligt översaltad. Den kladdiga chokladkakan är god i grunden, men har överton av kylskåp. Pistageglassen innehåller små iskristaller. Det är småmissar som drar ner helhetsintrycket på en krog som annars har ambitioner att ta den italienska maten till den nivån den förtjänar.
Aaltos trots detta den italienare i stan som bjuder på mest fantasi, men kanske riskerar de att bli för bekväma i köket? Här och där hade rätterna mått bra av en genomgång till, för att putsa bort de småmissar som gör att de inte alltid når upp till hundra procent.