Lövstabruks kammarmusikfestival är ett varje sommar återkommande glädjeämne. De unga musikernas respektlösa och avslappnade attityd till de klassiska verken är uppfriskande och deras virtuositet anmärkningsvärd. En särskild bonus är att under en festival som denna, med sammanlagt 22 spelade verk, få höra både välkända och mindre kända verk. I år tillkom också en barnkonsert och en "önskekonsert" där artisterna själva hade önskat de stycken som de spelade och liksom förra året uruppfördes ett verk av Årets huskompositör, den unga svenska tonsättaren Lovisa Duprat.
Årets tema var "Från soluppgång till månsken" och de sex konserterna illusterade litet ungefärligt dygnets skiftningar. Från första konsertdagen vill jag framhålla Astor Piazzollas "Verano Porteño" med endast 18-årige Johan Dalene, violin, Antonio Hallongren, cello, och Thomas Rudberg, piano. Framförandet var instrumentalt lysande även om Piazzollas signum, tangorytmen, kunde ha markerats ytterligare. Introducerad av Tomas Tranströmers dikt "Schubertiana" blev Franz Schuberts fyrhändiga Fantasi i f-moll, D 940, med Pontus Carron och Rudberg vid pianot en uppvisning av imponerande samtidighet och mycket kraftfullt spel.
En 16-årig kontrabasist överraskade i Giovanni Bottesinis "Grande allegro di Concerto". Harald Edin spelade trots sin ungdom med förbluffande mognad och otrolig fingerfärdighet. Stycket är visserligen ett publikfriande uppvisningsstycke, men det var svårt att inte bli hänförd av hur denne unge virtuos attackerade verket med känsla för sitt instrument och för musiken. Han fick också motta festivalens Ungdomspris.
Lördagens tema var skymningen och natten. Den inleddes med den unga amerikanska violinisten och kompositören Alice Hongs "Address to the Moon" för cello och piano, inspirerad av ett poem av Nathaniel Hawthorne; drömskt, med långa melodibågar i cellon till distinkt pianoackompanjemang.
Den isländske kompositören Daniel Bjarnason har komponerat ett stycke med den dubbeltydiga titeln "White flags". Det korta lågmälda stycket, framfört av Dalene, Hallongren och Rudberg var en säregen gripande upplevelse. Den konkreta bakgrunden är att de amerikanska flaggor som astronauter placerade på månen för 50 år sedan nu har bleknat till vita i solvindens hetta och rymdens isande kyla. Samtidigt erinrar titeln om vår utsatta belägenhet, endast tills vidare nödtorftigt skyddade av jordens atmosfär.
Ett tidigt verk av Ludvig van Beethoven, den så kallade "Spöktrion" i D-Dur, op 70, avslutade för min del lördagens musicerande. Larissa Cidlinsky, Wisniarski och Rudberg tog sig an verket utan tungt bagage från tidigare tolkningar och levererade den inledande och den avslutande satsen med frejdigt spelhumör och väldig dynamik. Mot dessa kontrasterade den långsamma och faktiskt rätt "spöklika" mellansatsen; det var som gestaltade musiken ett skeende i ultrarapid. Pianostämmans fallande kromatiska skalor bidrog till känslan av övernaturlighet.
Söndagens "önskekonsert" innehöll flera intressanta verk varav Johan Dalenes lysande framförande av andra satsen ur Edvard Griegs andra sonat för violin och piano måste nämnas för sin svängiga folkton. Rubriken för den avslutande konserten var "Bohemiska sagor och legender", alltså tjeckisk musik, men intressantast var ändå uruppförandet av Lovisa Duprats "O dia" för stråkkvintett. Dagens gång i naturen beskrevs målande med långa melodibågar i detta njutbara verk.
Sista numret blev en riktig knalleffekt, en engagerad tolkning av Dvoráks pianokvintett nr 2 op.81. Dalene, Cidlinsky, Lee, Hallongren och Rudberg visade upp ett perfekt samspel med styrke- och tempoförändringar i utomordentlig balans mellan stämmorna; det var som om de hade spelat tillsammans i åratal. Glädjande nog fick vi veta att nästa års festival redan förbereds.