Eugenie (Juliette Binoche) blir bjuden på en alldeles speciell och mycket romantisk måltid.
Romantik/Drama
Titel: En doft av kärlek – Pot au Feu
Visas på: Fyrisbiografen, NFB Gränby, Royal
I rollerna: Juliette Binoche, Benoît Magimel, Galatéa Bellugi
Regi: Tran Anh Hung
Speltid: 135 min
Betyg: 4
Flinka händer lägger vant fiskar, grönsaker och köttstycken i stora koppargrytor. De fyller på med buljong, grädde och örter, en nypa salt, en klick smör. Det fräser och ångar runt den stora vedspisen och öppna brasan så att man anar dofterna ut i biosalongen. Gourmetkocken Dodin (Benoît Magimel) och hans assistent Eugenie (Juliette Binoche) rör sig runt varandra, kökspigan Violette (Galatéa Bellugi) och spisen som i en väl inövad balett. Maträtterna som skapas ska förnöja ett gubbgäng, traktens gourmeter.
Turerna i ett herrgårdskök och dess lantliga omgivningar utspelas under slutet av 1800-talet i Frankrike. Varje bild är som en målning från tiden, från realismens hårt arbetande människor i jordfärger till impressionismens lätta penseldrag i pastell och medvetna ljussättning.
Eugenie och Dodin har arbetat tillsammans i 20 år. Med tiden har han blivit alltmer förälskad i henne – och friat flera gånger. Men hon vill ha sin frihet. Hon börjar drabbas av gåtfulla svimningar. Då bestämmer sig Dodin för att laga en speciell måltid bara för henne.
Pierre Gagnaire, en fransk mästerkock med 14 Michelinstjärnor i bagaget (!) har varit filmens kulinariske handledare. Och det är fantastiska rätter som skapas framför våra ögon.
Matlagning som metafor för kärlek och sinnlighet har använts förr i filmer, till exempel i "Mat, dryck, man, kvinna", "Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare" och "Kärlek het som chili". För att inte tala om i den fransk-vietnamesiske regissören Tran Anh Hungs stora genombrott "Doften av grön papaya" från 1993.
Det finns onekligen något sensuellt i att förse människor med vällagad mat, men sällan har det förmedlats i så ljuvliga bilder som här. Tran Anh Hung fick välförtjänt regipriset i Cannes 2023 – och filmen var Frankrikes Oscarsbidrag. Möjligen att scenerna med avsmakande kan bli i längsta laget, i synnerhet mot slutet när Dodin och hans yngsta adept Pauline (Bonnie Chagneau-Ravoire) smakar sig igenom ett antal jobbsökandes maträtter.
Sammantaget är "En doft av kärlek" dock en fascinerande fest för ögat och årets hittills läckraste film med romantisk kärlek som en blygsamt men väl använd krydda.