Paul Mägi var chefdirigent för Uppsala kammarorkester under några år i början på 2000-talet. I torsdags återkom han som gästdirigent när det nya orkesteråret inleddes.
Konsert
Uppsala kammarorkester
Dirigent Paul Mägi
Solist Roland Pöntinen, piano
Program: E Mägi: Vesper; S Rachmaninov: Pianokonsert nr 2 i c-moll, op. 18; A Dvoràk: Symfoni nr 9 e-moll op.95, "Från nya världen".
Betyg: 5
Kammarorkestern inledde på torsdagskvällen sin nya säsong med en riktig knalleffekt. Hedersdirigenten Paul Mägi stod på dirigentpulten och att det var ett kärt återseende för både orkester och publik märktes tydligt.
Konserten inleddes med Ester Mägis "Vesper", på ytan ett behagligt stycke kvällsmusik, som dock innehöll mer än den anspråkslösa titeln antydde och väckte förväntningar inför konsertens fortsättning.
Om någon hade undrat över hur den till sin numerär relativt lilla Kammarorkestern skulle kunna klara de klangrika verk som stod på programmet så försvann snabbt alla sådana farhågor. Den förstärkta bleckblåsarsektionen gav extra kraft och klang utan att dominera över stråkar och träblåsare.
I tidigare möten med Kammarorkestern har Mägi ganska troget följt partituret. I denna konsert frigjorde han varsamt musiken från notbilden och flertalet konventionella tolkningar. Han tillförde dramatiska växlingar mellan svagt och starkt liksom diverse ritardando och accelerando som inte återfinns i notskriften. Han markerade också kontrasten mellan å ena sidan lyriska och melodiska, å andra sidan rytmiska och dynamiska partier och gav så de en smula slitna verken ny fräschör.
Pianosolisten Roland Pöntinen befäster varje gång han uppträder sin position som en makalös interpret av de klassiska verken för piano. I Rachmaninovs andra pianokonsert exekverade han solostämman briljant och ändå känsligt. Han tackade för bifallet med preludium i G-Dur ur samme tonsättares op 32.
Pianisten Roland Pöntinen fick stående ovationer efter sluttonen i Rachmaninov andra pianokonsert.
Det avslutande verket på programmet var Antonin Dvoràks symfoni nr 9, kallad "Från nya världen". Symfonin spelas ofta och det kan vara svårt att göra något nyskapande av sådana verk. Mägi och orkestern gjorde dock just detta. Liksom i pianokonserten tillskapades i symfonin dynamiska växlingar mellan starkt och svagt, snabbt och långsamt. Andra ingredienser i ett framförande som man kommer att minnas var enskilda orkestermedlemmars förnämliga insatser i sina solopartier, explosiva urladdningar i första satsen, ett underbart oboesolo i den andra, en dansant, nästan svängig attityd i den tredje och till sist en verkligt magnifik upplösning.