Ensemblen och barnensemblen i "Johanna".
Teater
Johanna
Uppsala stadsteater
Av: Aksel Morisse & Danny Wattin
Regi: Aksel Morisse
Medverkande: Tehilla Blad, Emelie Falk, Elsa Forsberg, Gustaf Mardelius, Bashkim Neziraj, Reuben Sallmander, Pontus Simm, Malin Tengvard
Barnensemble: Daniel Ericson, Greta Bergeå, Lisa Westin, Ellen Qvarnström, Joey Sliwinski Ashkar, Estelle Vestin, Vera Ekstam, Selma Price
Premiär 16 december
Redan Stina Martinsens scenografi andas teatermagi med ”levande” träd, harar som skuttar över scenen och utvikbara rum.
Pjäsen handlar om Johanna, kraftfullt och vigt gestaltad av Tehilla Blad. Hon har klarat sig själv i en koja i skogen sedan hon rymde från ett barnhem som liten. Föräldrarna är döda men mamman har lämnat ett brev till henne och nu vill Johanna kunna läsa det. Alltså måste hon gå i skolan. Och då behöver hon en målsman.
Slumpen för en ensam bokmal i hennes väg och motvilligt blir han stand in-pappa.
Reuben Sallmander som skulle haft den rollen var sjuk på premiären. Men föreställningens regissör och ena manusförfattare, Aksel Morisse, hoppade in i den med stor energi och fantastisk timing.
Även resten av ensemblen inklusive Emelie Falks skönsjungande skolfröken är i högform.
En liten orkester spelar nyskriven musik uppe i scenens lövverk. Kanske inte den lättaste att gnola på efteråt. Men som det dansas på scenen.
Gustaf Mardelius, Bashkim Neziraj och Malin Tengvard.
Det är en världsmästare i hiphop/funk, Gustaf Mardelius, som gjort koreografi. Han har också en roll i den Måns-Bill-och-Bull-liknande trion som drar omkring och är taskiga mot andra barn. I ett solo visar Mardelius några stilsäkra moves och headspins till publikens jubel.
De medverkande Uppsalabarnen som spelar Johannas uniformsklädda (!) klasskamrater både dansar och sjunger med imponerande självklarhet.
Föreställningen är aningen lång för de riktigt små och en del referenser i texten går säkert över de yngstas huvuden. Men annars har den ett tilltal som torde nå över generationsgränserna.
Reuben Sallmander och Tehilla Blad.
Här tas en färgstark revansch på förra årets dystra familjeföreställning ”Flickan med svavelstickorna” med hjälp av en tuff föräldralös flicka med stor kunskap om natur och återvinning, men med en del att lära om livet tillsammans med andra.
Det bitterljuva slutet är rörande. Barnen är framtiden och det vill till att de hittar egna förhållningssätt till Universitetshusets citerade devis om ”att tänka fritt är stort men att tänka rätt är större”.