2010 års ”Draktränaren”, baserad på Cressida Cowells bokserie om vikingapojken Hicke och hans vänskap med drakar, blev en veritabel succé och tog bland annat hem en Oscar för bästa animerade film. I uppföljaren ”Draktränaren 2” får den nu slipade draktränaren Hicke chansen att testa sina förmågor till max, då hembyn Dräggös säkerhet sätts på spel.
Här har Hicke växt till sig efter den förra filmens ungdomliga vedermödor, och står inför valet och kvalet att axla faderns hövdingastatus. Men när vikingarnas tämjda drakar blir brickor i ett långt större spel har Hicke inte tiden att fundera. Han tar upp kampen med den ondskefulle drakfångaren Drago Blödland, och gör på köpet en upptäckt med stor personlig betydelse.
”Draktränaren 2” är ett praktexempel på den raffinerade 3D-animation som kommit att bli produktionsbolaget Dreamworks signum. Med hisnande flygturer, färgsprakande landskap och sockersött konstruerade drakar är filmen i sig en fest för ögat, särskilt om den ses i den 3D man avsett den för. Filmens stora dilemma, något den delar med många animerade produktioner, är dock att det fortfarande är hyfsat svårt att animera människoliknande karaktärer på ett tillfredställande sätt. Så framstår också Hicke och hans vikingafamilj som klumpiga platsdockor bredvid de mer fantasifullt skildrade drakarna, vilket förtar lite av den charm som finns i objektbaserade filmer som ”Toy story” och ”Bilar”. Skjuter man detta åt sidan har ”Draktränaren 2” hur som helst en stor dos egen charm, med en manusmässigt något upphackad men ändå hållbar historia där familjehemligheter avslöjas och pojkar blir till män.