Roman
Richard Ford
Bli min
Övers. Niclas Nilsson
Brombergs
I Richard Fords femte och sista roman om Frank Bascombe – en svit som inleddes för närmare 40 år sedan med "Sportjournalisten" – ger sig huvudpersonen tillsammans med sin ende kvarlevande son Paul ut på en roadtrip i en gammal Dodge genom ett vintrigt USA. Målet är att lagom till Alla hjärtans dag nå fram till Mount Rushmore-monumentet med dess fyra presidentansikten uthuggna i berget.
Paul är döende i ALS. Den här resan ska bli något speciellt som de gör tillsammans, kanske det sista. Färden går genom landskap med majsfält, motorvägar, småstäder, motell och bisarra nöjesinrättningar på dekis. Frank, nu 74 år gammal (Paul är 47) kämpar för att lugna och stötta Paul, som mest svarar med grälsjuka kommentarer. Vilket förstås är ett problem i sig.
Medan sjukdomssymtomen snabbt tilltar hamnar far och son ofta i ett slags sardoniskt rollspel. Frank vill så oerhört gärna nå fram till Paul, som han tidigare i livet varken haft särskilt god eller tät kontakt med, men han blir också varse det möjligas gräns: "Det närmaste någon kan följa oss till döden… är inte så jävla nära."
Samtidigt som "Bli min" är storartad romankonst har den också ett slags handgriplig vardaglighet i skildringen av en extrem situation. Kanske är det just denna vardaglighet som gör den extra gripande. Boken är full av sorg, men också av besk, svart humor. Med suggestiva detaljer manar Richard Ford fram bilder av människoliv – och en kultur – i dödens skugga.