Det finns böcker som tack vare sin genomslagskraft blivit fundamentala för en hel genre. Sådan är Robert Louis Stevensons ”Skattkammarön”, vars definition av piraten och alla dess estetiska markörer blivit en typ av internationell schablon för 1700-talets sjörövare.
När den svenska författaren Elin Boardy nu kommer med sin tredje roman ”Mary Jones historia”, med den långa men genrekorrekta undertiteln ”Nedtecknad av mej själv och alldeles uppriktig. Om Mitt liv samt om Dolores & John Silver, så som jag fått det berättat för mej av dom själva”, ansluter hon sig till en mindre kanon av nytolkningar där bland annat Björn Larssons ”Long John Silver” från 2002 ryms.
Som titeln antyder är berättelsen här lagd i Mary Jones händer, en ung, fattig flicka som kommer till Long John Silvers krog i Bristol för att arbeta som köksflicka. Här får hon under husfrun, tillika Silvers hustru Dolores, översyn servera de manliga gäster som dricker rom under sena kvällar. Själva dagboken skrivs någon gång efter originalberättelsens mystiska slut; genast får vi reda på att Long John Silver är död, någonting som aldrig framgår i ”Skattkammarön” men som ger Boardy all frihet att låta Mary Jones och Dolores dominera berättandet.
Redan från första sidan är det nämligen tydligt vad Boardy vill göra: att istället för att som i originalet låta de råbarkade sjöbusarna stå i centrum lyfta fram de bortglömda kvinnorna (ironiskt nog någonting som ingen tidigare nytolkning låtit ske). Skattjakten finns här, men pågår i periferin. Fokus vilar istället på vad som sker mellan dem som inte befinner sig på havet.
Det finns självklart både möjligheter och problem i försöket att blåsa nytt liv i en etablerad klassiker. Att boken är välläst tillåter författaren att gå direkt in på sin egen tolkning utan att presentera ramberättelsen, men kräver samtidigt att någonting nytt tillförs. Här är Mary Jones verkligen en räddare i nöden; hon lyckas inte bara genom sitt autentiskt trevande språk, vars överstrykningar och omskrivningar bevarats med omsorg, övertyga läsaren om att detta verkligen är en dagbok vi läser – hon är också tillräckligt intressant för att hela piratgenren ska ges en ny fernissa. Man kan förvisso önska att författaren skulle ägnat något mer utrymme åt Marys kärleksrelation till Agnès, som inte riktigt får tillräckligt mycket syre för att bli levande; men till stora delar är ”Mary Jones historia” en charmig roman, tillräckligt lekfull för att egga fantasin hos såväl yngre som äldre piratromantiker.