Efter författaren Maria Nygrens förra hyllade ungdomsroman ”Fjärde riket”, som handlade om gruppmekanismer, maktmissbruk och Hitlers strategier, har hon i sin nya bok ”Miriam om natten” istället vänt sökarljuset mot en mer karaktäristisk ungdomsproblematik.
De flesta minns nog sin tonårstid som ett famlande och sökande efter en vuxen identitet. Vem är jag och vad vill jag vara? Och vem är jag i andra människors ögon? Det är något som huvudpersonen Miriam brottas med efter att ha lämnat barndomhemmet för en studenttillvaro i Uppsala.
Ja, igenkänningsfaktorn är stor. Boken rör sig sig på de uppsalieniska gatorna, i universitetsmiljöer som Carolina Rediviva, kårer och nationspubar men också på gamla kyrkogården, Akademiska sjukhuset och inte minst Fyrisån som är central för själva berättelsen. Där räddar nämligen Miriam livet på den jämnåriga Sofia. Och det är ingen slump. Miriam har smugit efter den coola och magnetiska Sofia från stans innekretsar. Så när Sofia sedan hamnar i koma kan Miriam inte låta bli att ljuga sig till såväl Sofias vänskap som hennes umgänge, däribland hennes bror, som hon förälskar sig i.
Maria Nygren skildrar skicklig hur Miriam allt mer trasslar in sig i lögner och till slut spricker naturligtvis bubblan då Sofia vaknar ur medvetslösheten. Men då är redan transformeringen slutförd – trots den gamla klasskamraten och antagonistens motstånd och önskan om att hålla Miriam kvar i det gamla. För livet är aldrig statiskt och viljan till förändring knappast stoppbar.