David Guetta var 20 år när han hörde en houselåt första gången. Året var 1987, låten var gjord av pionjären Farley ”Jackmaster” Funk och house var fortfarande en liten obskyr, underjordisk företeelse på Chicagos nattklubbar.
I dag är det som de flesta kallar för house den största, fetaste och mest dominerande musikstilen av dem alla, och högst upp i elitskiktet opererar samme David Guetta. Vi har alltså att göra med en person som har djupstuderat och verkat inom den elektroniska dansmusiken i mer än 25 år och som inte slog igenom internationellt förrän han hade fyllt 42 år. Hans karriär är en arbetsseger.
När jag lyssnar på ”Listen”, fransmannens sjätte studioalbum, så slås jag också av hur mycket de senaste årens enorma, kommersiella framgångar faktiskt har påverkat hur topplistehousen låter. Förr var det ganska vanligt att dj:s plockade in anonyma och oengagerade körsångerskor för att göra sångpåläggen. Precis som Avicii, Calvin Harris och andra toppnamn i dag så bjuder David Guetta i stället in exceptionellt vassa vokalister till sin studio, artister som alla bidrar med starka röstpersonligheter och massor av känsla.
På albumet dyker fantastiska favoriten Sia upp, fina soulartisten John Legend och den färgsprakande rapstjärnan Nicki Minaj, för att bara nämna några. Detta leder i sin tur till att albumet blir ett musikaliskt smörgåsbord som de flesta kan plocka personliga godbitar ur.
Inledande ”Dangerous” börjar som ett stämningsfullt klassiskt musikstycke men har en attack i refrängen som får mig att tänka på Linkin Parks vrålande urladdning ”Breaking the habit”.
Titelspåret Listen är en själfylld pianoballad som exploderar i maximalistisk arenahouse som gjord för att vifta svettiga armar i luften till.
”Sun goes down” är en avslappnad reggaelåt som efterhand injiceras med det obligatoriska dansbeatet.
Så där håller det på. Melankoliska sjok följs av stenhårda, skitiga syntslingor som sedan blir till akustisk pop och så vidare. Ambitionen är tydlig: David Guetta vill att varje spår på den här skivan ska vara en hitsingel och det är en utmärkt ambition, även om den leder till att albumet låter mer som en samling singlar än som ett sammanhängande album.
Att lyssna på ”Listen” känns i det avseendet ungefär som att lyssna på radio med idel fullmatade treminuterslåtar. Allra bäst gör sig den här musiken förstås i ett långt dj-set med långa remixversioner som går i varandra och blir till en färgsprakande helkväll.
Det är jag övertygad om att den gamla dj-räven David Guetta själv håller med om.
Bästa spår: ”Dangerous”