Konsert
Carola
4 Faces, musikal
UKK, söndag 15 oktober
Betyg: 4
Carola Häggkvist är i sina mest euforiska stunder en ostoppbar naturkraft. Mot slutet av den extrainsatta matinékonserten på UKK når hon tillsammans med det sju män och kvinnor starka bandet – och inte minst publiken – klimax i några sanslösa nummer.
Carola själv studsar runt som en förgiftad främling och ser ut att vara på desperat jakt efter blomkrukor. Ingen har väl glömt framträdandet på "Allsång på Skansen" för ett antal år sedan? Då fick hon i ett glädjerus fatt i en blomkruka, slet upp växten med rötterna och kastade den över publiken. UKK hade förutseende nog avstått från att placera blomkrukor på scenen.
Påtaglig eufori som sagt. Överhuvud taget präglas Carolas jubileumsår av känslor. Äkta känslor, om ni frågar mig. Hon kan förefalla plastig och tillgjord i intervjuer och tv-framträdanden, men när hon 40 år efter genombrottet med "Främling" möter en taggad konserthuspublik så är det svårt att värja sig. Det blir känslosamt – både för henne och de inbitna fansen – inte minst i de ibland påfallande långa och snirkliga mellansnacken.
Carola inleder showen flärdfullt och sätter tonen iförd en gräddvit festblåsa. Första låten: "There's no business like showbusiness" följs av "Mitt i ett äventyr" i jazztappning. Det är stilsäkert och smakfullt. Och så fortsätter det med uppjazzade pärlor som "My favourite things" från musikalen "Sound of music".
Men det är i numret precis före pausen som hon – och alla andra som befinner sig i UKK:s stora sal – går fullständigt bananas. Då levererar Rösten från Norsborg en knäckande version av Elvis paradnummer "If i can dream". Ett under att säkringarna i huset höll.
Efter paus och ett byte till ledigare klädsel fortsätter Carola och bandet att leverera både förväntade och mer otippade låtar i en stadig ström. Musikaltemat är lagom tydligt, det finns generöst med utrymme för annat material också.
Efter tre timmar går det inte annat än att applådera denna varierade och värdiga (inga blomkrukor på scenen som sagt) sammanfattning av en 40-årig karriär som saknar motstycke.
Imponerande att huvudpersonen själv inte sparade på krutet, trots att ännu en tretimmarskonsert skulle inledas någon timme efter matinéföreställningens slut.
Att helga vilodagen ligger uppenbarligen inte för Carola, den starka gudstron till trots.