En av årets starkaste dokumentärer

Ett träffande porträtt av manliga relationer, missbruk och hoppet att försonas.

Det sägs att den längsta relationen vi har är den vi har med våra syskon.

Det sägs att den längsta relationen vi har är den vi har med våra syskon.

Foto: TriArt Film / Minka Jakerson

Recension2024-08-22 11:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Dokumentär

Titel: Bröderna Andersson
Visas på: Filmstaden, Fyrisbiografen
Medverkande: Roy Andersson, Kjell Andersson, Leif Andersson
Regi: Johanna Bernhardson
Speltid: 85 min
Betyg: 4

När arbetet med dokumentären "Bröderna Andersson" inleds har det gått tio år sedan syskonen Roy, Kjell, Leif och Ronny Andersson senast sågs – nämligen på en av deras begravningar. Det verkar egentligen inte finnas någon anledning till klyftan som uppstått, men ju längre tid det går desto större blir den. Bakom kameran står nu dottern till Leif Andersson, Johanna Bernhardson, som vill förena de kvarvarande bröderna innan det är för sent. Och det ska snart visa sig att tiden är ännu mer knapp än vad hon trott.

Genom Bernhardsons jakt efter försoning belyser hon varje individ i den fascinerande brödraskaran och den stora kontrasten i deras livsöden. Medan Roy blir mer och mer berömd för sitt filmskapande, blir syskonet Ronny beroende av amfetamin och hamnar på gatan. Dokumentärmakaren Kjell står även han i Roys skugga och väntar på ett erkännande från brodern, som verkar se ner på genren. I ett talande klipp i dokumentären säger Roy till och med: “när man är dokumentärfilmare är man egentligen inte regissör, utan man filmar det befintliga”. Men Bernhardsons dokumentär är så mycket mer än så.

undefined
Genom samtal med bröderna Andersson försöker regissören Johanna Bernhardson att reda ut brödernas trasiga relation.

Genom brödernas svårighet att nå fram till varandra nystas en familjehistoria av psykisk ohälsa och depression fram, något samtliga dövat med alkohol. Först när Roy blir av med sin omtalade Studio 24 och går igenom sitt livs största nederlag verkar öppningen för en återförening komma, och då är Leif svårt sjuk i MS och Kjell har nyligen blivit diagnostiserad med cancer. Återigen blir det tydligt hur olika lotter de fått i livet.

Bernhardsons kamera har inget annat val än att följa med i de oförutsedda vändningarna. Just det är ju också genrens storhet – att hitta ett narrativ även när det aldrig blir som man tänkt sig. För även om den försoning hon letat efter kanske aldrig kommer, är hennes film unik i sin djuplodande skärskådning av manliga relationer och just hur hämmande den snäva mansrollen kan vara. Mer än ett navelskådande familjedrama lyckas dokumentären både fånga det privata och allmänmänskliga.

Roy verkar ju inte vara något större fan av dokumentärer, men jag hoppas att han ser filmen. För uppenbarligen sitter känslan för berättandet i generna. "Bröderna Andersson" är en av årets starkaste dokumentärer.