Kammarmusikföreningen lyckas för varje konsert engagera enastående duktiga unga musiker. Så även i måndags kväll då blockflöjtvirtuosen Per Gross och den redan etablerade Treitlerkvartetten gästade. Programmet var en blandning av riktigt gammalt och riktigt nytt, en del känt och en del relativt okänt - och bådadera hanterades med ackuratess.
Den i Uzbekistan födda tonsättaren Elena Kats-Chernin är sedan länge bosatt i Australien. Av hennes omfattande produktion är det eleganta och spirituella, ofta korta stycken som har gjort henne känd. Några sådana inledde kvällens konsert. Re-invention I, II och III för blockflöjt och stråkar är byggda på Bachs kända tvåstämmiga inventioner som många pianoelever har slitit med. Re-inventionerna har lånat figurer från inventionerna men har adderat ett temperament och en klang, som musikerna förnämligt gestaltade. Så roligt att lyssna på!
Medan Per Gross hämtade andan spelade kvartetten två av de mest kända fugorna i Bachs "Kunst der Fuge" nämligen nr 1 och 9. Det finns många sätt att spela (eller sjunga!) dessa fugor. Jag gillade kvartettens tempo och njöt av den perfekta balansen mellan stämmorna.
Engelsmannen Gordon Jacob var också en mycket produktiv 1900-talskompositör med en nästan 70-årig verksamhet.. Jacob tyckte om att variera olika stilar. Kvällens verk var hans "Suite för blockflöjt och stråkar" i arrangemang för stråkkvartett, en pastisch på en omtyckt musikform. Den spelades med all önskvärd verve men musiken var kanske inte så engagerande.
Henri Dutilleux bidrog till programmet med de tre första satserna ur stråkkvartetten "Ainsi la nuit". Bländande spel - men litet underligt att klippa av verket där. Publiken hade säkert tålt att höra hela.
Kyrkomusikern Jacob van Eyck producerade en mängd blockflöjtmusik på 1600-talet. Han fick i uppdrag att skriva en samling profan underhållningsmusik vilket resulterade i "Flöjtens lustgård". Ur denna spelade Per Gross solo "Wat Zalmen op avond doen" med lysande virtuositet och utvecklat sinne för melodiska utsmyckningar.
Konserten avslutades med Bachs mycket välkända "Air" ur orkestersvit i C-Dur och "Menuet" och "Badinerie" ur flöjtsviten i h-moll. Fint spelat men här var balansen mellan instrumenten kanske inte perfekt; förstafiolen och cellon dominerade så mycket, att det var svårt att urskilja de övriga stämmorna. Som festligt extranummer spelade ensemblen "La Réjouissance" ur Georg Philip Telemanns Svit i a-moll för blockflöjt och orkester.