– Jag hoppas kunna bjuda på en vacker och vemodig kväll, sade Sarah Finer Dawn inför ett nästan fullsatt Uppsala Konsert och Kongress under fredagskvällen. Och hon levde sannerligen upp till det med en konsert som lika mycket belyste det nordiska vintermörkret som julefriden.
Hon är ingen främling i Uppsala. Hennes musik har fört henne hit vid flera tillfällen och i våras spelade hon huvudrollen i den kritikerrosade teatermusikalen Cabaret på Uppsala Stadsteater. Utöver det har vi sett hennes i flera programledarroller, bland annat som julvärd.
Och visst syns programledarådran då hon snyggt varvar sånger med anekdoter. Bland annat får vi höra om hur hon fruktade att bli bannlyst av hela underhållningsbranschen om hon skulle misslyckas med att som julvärd tända julljuset.
– Innan det var dags att tända ljuset hade vi ett genrep bara för den biten och jag knäckte tändstickan. Det kändes sådär.
Flera av hennes historier får publiken att brista ut i skratt och ger välbehövliga avbrott då konserten pågick i två och en halv timme – utan paus.
Det tog dock ett par sånger innan hon och hennes medmusikanter tycktes bli helt bekväma på scenen. Inte lär det ha blivit bättre av att hon tycks dras med en lättare förkylning. Vatten och munspray används vid de flesta pauser paus, även mitt i låtarna mot slutet av konserten. Detta stoppade inte henne från att med full kraft använda sin charmigt sträva sångröst, med vilken hon briljerar, till att testa några riktigt höga toner – med blandat resultat.
Men vad gör det när man hon har en scennärvaro värdig en stor soloartist, utan att visa några divatendenser. Varje låtskrivare och artist som bidragit till skivan lyftes fram och en ballad tillägnas ett nyförlovat par på främre raden. När det är dags för bandet att presenteras inkluderas även roddarna och ljusteknikerna. Jag hade inte blivit förvånad om även turnébusschauffören hade kommit upp på scenen.
Det är på många sätt en personlig föreställning. Valet av varje låt motiveras innan den sjungs och många tårar behövde torkas innan hon klarade av att sjunga extranumret ”Sometimes it snows in april”, till minnet av nyligen bortgångna vänner. Når låten ebbar ut hör jag hur en medelålders man på raden framför mig snyfta och han är inte den enda i publiken. Två stående ovationer blir det innan Sarah Dawn Finer och hennes med musikanter får kliva av scenen.