Weeping Willows är på julturné och minsann har de inte ”släppt” en julskiva också: ”Christmas time has come”. Ja varför inte, när alla andra gör det? Magnus Carlson påpekade dessutom att ”egentligen är ju alla våra nummer julsånger”. Tja, en stillsam, meditativ ton präglar förvisso de flesta av dem men det är nog snarare så att vad Willows än tar sig an transformerar de det till sin typiska blend av vemodig country-indiepop med olycklig kärlek som fond, julens glädjebudskap inte undantaget. Och inga fans vill nog ha det annorlunda.
På denna turné har Willows biffat upp sitt sound rätt ordentligt med stråkar (utmärkta Sjöströmska kvartetten) och blås i vissa låtar. Vi slapp de vanligaste juldängorna och kunde glädjas åt några rätt ovanliga covers. Öppningsnumret ”Christmas time is here again” satt fint och jag tyckte mycket om ”Pretty paper” (Willie Nelson). Blueslåten ”Merry Christmas baby” har många artister gjort men Willows version liknar – förstås - ingen annans.
En del gammalt material fanns naturligtvis med liksom ett par låtar från nyss utgivna albumet ”Time has come”, väl valda för att passa in i ramen för konserten. ”First of May” görs så smäktande att det är litet svårt att orka med den, men klassikern ”Blue and alone” kan jag inte få nog av. Till sist, en mäktig julcover: ”O holy night”; på engelska, javisst.
Det är förstås Magnus Carlson som är hjärtat i Weeping Willows men alla gruppens medlemmar är viktiga för helheten och särskilt måste nämnas Niko Röhlcke som spelar de flesta instrument som finns att spela på. Hans steel guitar platsar var som helst i Nashville.