Videon är inte längre tillgänglig
"Jag kom till Sverige och Uppsala söndagen den 3 juli 1977." Så börjar Antje Jackelén, nytillträdd ärkebiskop i Svenska kyrkan, sitt sommarprat. För det var hit hon kom för 37 år sedan, till staden som nu än en gång ska bli hennes hem sedan hon blev Sveriges första kvinnliga ärkebiskop den 15 juni i år. Född i Herdecke i Tyskland tog studierna henne till Sverige och studentstaden.
Och just det utanförskap som det innebär att komma från ett land till ett annat är något som Antje Jackelén väljer att lyfta när hon debuterar som Sommarvärd. Hon beskriver hur hon som tysk invandrare har levt med känslan av att inte helt höra till, men inte heller klassas som "riktig" invandrare. Precis som vi har hört henne tala förut är det samhörighet som ärkebiskopen efterfrågar tillsammans med tolerans och samhällsansvar. Här talas om rädsla för främlingsfientliga partiers framgångar ("Även Hitler kom till makten genom demokratiska val"), om vikten av att ha en tillåtande människosyn och om att tid inte är allt (i vart fall inte när man jämför med Evigheten).
Det är ett sympatiskt sommarprat som Antje Jackelén bjuder på, inget snack om saken. Och många är klokheterna som radas upp med hjälp av anekdoter och (ett tämligen förutsägbart) musikval. Men radioprogrammets format kräver nog ändå en något högre puls än predikans stillsamma tempo. För det blir en väldig massa klokheter, och det är ju gott! Men ibland betyder det mer att få höra lite om en människas dumheter också.
Antje Jackeléns program i "Sommar i P1" kan du efterhandslyssna på här.
Fotnot: Under sommaren recenserar UNT Kultur de Sommarvärdar i "Sommar i P1" som har anknytning till Uppsala.