En tragedi i kärlekens namn

1994 begärde en 59-årig socionom företräde på den västerbottniska parnassen som sedan länge hyste storheter som Sara Lidman, Torgny Lindgren och P O Enquist. Med debutromanen Änglabilder blev Anita Salomonsson redan från början en röst att räkna med när det gäller den rika berättartraditionen i landskapet. Det är det Västerbotten som en mästerfotograf som Sune Jonsson skulle synliggöra i bild som är  Salomonssons revir, låt vara att hon huvudsakligen håller sig till tider och epoker som ligger ett eller ett par århundraden tillbaka.

Sedan den modiga debuten har det kommit en ström av romaner från den Salomonssonska skrivarstugan. Och i dag ger författaren ut ännu en berättelse från sin landsända. Nu är det tidigt 1800-tal i det Fattigsverige som vi
i dag har svårt att föreställa oss men som i Salomonssons skildring blir kännbart närvarande, påtagligt och trovärdigt.

Bakom hennes berättelse om den stolta, vackra Margareta Johansdotter ligger enligt uppgift ett autentiskt kvinnoöde, ett faktum som givetvis ger extra dignitet åt berättelsen. Viktigare än den eventuella historiska händelsen är emellertid det sätt på vilket Anita Salomonsson i fiktionens form och med ett på en gång sakligt, detaljrikt och poetiskt språk, stundtals på västerbottniskt mål, gestaltar sin berättelse. Historien om Margaretas liv med dess dramatiska utveckling från aktad men också med avund och missunnsamhet betraktad hustru till den ärbare Nils Nilsson till spinnhusfången med hor och anstiftan till än värre brott på sitt samvete.

Lika som kärlek är berättelsen om ett oglamoröst, slitsamt liv där äktenskap oftast var av resonemangskaraktär och där kampen för den dagliga överlevnaden överskuggade allt annat. Margareta är en sådan kvinna som i egenskap av änklingen Nils Nilssons hustru med kraft och flit försöker hantera livet i ett samhälle där var och en fick lov att efter bästa förmåga klara sig själv. Tre gånger tvingas hon att ta avsked av sina barn på kyrkogården då de dukat under av svält, umbäranden och sjukdom. Margareta försöker hantera sorgen och förlusten genom ännu större flit och arbete, medan tystnaden och kontaktlösheten alltmer tilltar mellan makarna.

Det är när Pehr, mannen med den vackra rösten och de stiliga benlindorna en dag träder in i Margaretas och Nils liv som allt förändras och den stora tragedin inleds, den som slutar med ond död, dom och ett 20-årigt fängelsestraff. Det är när den stora passionen överrumplar den lilla människan som hon tappar fotfästet och begår handlingar som får de katastrofala följderna. Allt i kärlekens namn.
Med stor insikt om människors svagheter och tillkortakommanden och om den starka, omutliga kraften i kärleken gestaltar Anita Salomonsson förloppet.
Där finns också omgivningens fördömanden, den lystna
nyfikenheten och de hårda livsvillkoren i ett samhälle där rättssäkerhet fortfarande befinner sig på en primitiv nivå och där hänsynen till de allra svagaste och minsta i stort sett är obefintlig.

Kärleksbarnet Eva Greta tvingas Margareta lämna i främmande händer; det är bara en av många smärtsamma detaljer från ett hårt och okänsligt samhälle där inte minst kvinnorna drabbas. Men romanen med den vackra titeln Lika som kärlek är också en övertygande skildring av den stora kärlekens våldsamma kraft och de verkningar den kan ha på människor. Ett romantiskt drag, onekligen, men hos Salomonsson trovärdigt gestaltat.
Kompositionellt ligger berättelsens fokus på Margaretas tragiska öde med tyngdpunkten vid händelserna före det stora brottet. De 20 åren på spinnhuset klaras av på några korta kapitel; det Salomonsson är ute efter att skildra är inte i första hand det yttre skeendet utan de våldsamma krafter som driver människorna till deras handlingar. Upplösningen av dramat tenderar också att bli lite väl rapsodisk, men räddas ändå av reservationen att den hela och fulla berättelsen om ett människoliv aldrig låter sig berättas.

Salomonssons utmejslade, inte sällan högpoetiska språk, rymmer dimensioner som lyfter berättelsen om människorna i 1800-talets Fattigsverige till en tidlös historia om längtan, ensamhet, kärlek, svek och sorg,
företeelser som i grund och botten är desamma också i dag, även om avståndet till berättelsens yttre villkor kan tyckas mycket stort.