"Vi kan försöka fylla en liten bit av Miriams kostym", sa Thomas Stenström om kollegan innan deras gemensamma "Gråter om du vill" spelades.
Konsert
Thomas Stenström
Parksnäckan
20 juli
Parksnäckan är utsåld, och i den nästan tropiska värmen trängs människor både innanför och utanför konsertområdet. Köerna till barerna är långa minuter innan kvällens artist ska kliva på.
Några minuter över sju står Thomas Stenström och bandet framför den blommiga backdropen, och publiken jublar.
Till ljudet av "Luffareblod" från det tredje albumet visar han energiskt på sina tamburinkunskaper. Publiken möter upp Stenströms energi och sjunger med i refrängen. "Rör inte min kompis" hörs gång på gång från hjärtat i Stadsträdgården.
Han följer upp med ett nyare släpp och singel från i år: "Väntar på en solig dag". Och det är precis som att Thomas Stenström sjunger om just den här soliga dagen, medan svetten lackar på alla konsertglada kroppar.
– Undrar hur många personer som sagt "Vad varmt det är idag"? Fuck det! Det är skönt, säger Thomas Stenström.
Elektroniska toner hörs från Rasmus Lindelöws keybord. Stämningen som förut varit energifylld men spretig koncentreras och all uppmärksamhet dras till scenen.
Under onsdagens konsert i Parksnäckan fick vi se en tacksam och närvarande Thomas Stenström.
Mellansnacket är engagerande och träffsäkert. Skrattsalvor utlöses om vartannat i publikhavet av skämten med komisk tajming samt fragmentariska historier om låtarnas bakgrund. Han talar vördnadsvärt om kollegan Miriam Bryant innan han spelar den duett- och radiospelade låten "Gråter om du vill". Efter en akustisk och intim version av "Ser du månen där ikväll?" med endast Thomas Stenström ensam på scen, överraskar bandet med en publikovation.
Parksnäckan var slutsåld och publiken engagerad i alla låtar som spelades.
Spåret "Göteborg" från albumet "Spring baby spring" är nog den som förvånar mest. Liveversionen får de instrumentala partierna att glimra och Johannes Runemark framkallar gåshud med sina fläckfria gitarrsolon. Även låten "Bam Bam" gör sig bra live, där Gabriel Runemark på trummor ges plats att demonstrera sin skicklighet. Besökarnas respons till "Slå mig hårt i ansiktet" visar att Thomas Stenström skapat en odödlig, svensk musikskatt.
Publiken uppmanas att komma fram till kravallstaketen och att stå på bänkarna. Plötsligt är sittplatser och ett synligt staket framför scenen ett minne blott. Thomas Stenström uttrycker återkommande sin tacksamhet för att han får vara där han är.
Extranumret låten "Forever Young", avslutar Thomas Stenström med raderna "Stockholm håller andan". Men Uppsala håller inte andan, den har vi tappat för längesen.