På dirigentpulten stod fransmannen Maxime Pascal.
Konsert
Norrköpings symfoniorkester
G Mahler: Symfoni nr 6 i a-moll
Dirigent Maxime Pascal
UKK
29 februari
Betyg: 4
Gustav Mahler hade höga tankar om sig själv. Han ansåg att han inte hade någon överman när det gällde symfoniskt och klangligt nytänkande och att han var den som bäst gav form och konkretion åt de nya strömningar som låg i tiden vid sekelskiftet. Han hade redan en rad verk med nyskapande inslag bakom sig när han 1903 började skriva vad som skulle bli hans dittills största och mest imponerande komposition – hans sjätte symfoni.
Det är ett monstruöst verk. Visserligen hade han komponerat andra symfonier ungefär lika långa, men sexan var ändå speciell. Den hade "extra allt". Kanske ville Mahler skriva en symfoni som skulle bli den sista i genren. Alla tänkbara finesser, musikaliska knep och konster som kan finnas i en symfoni finns i sexan: lyriska passager, bombastiska tuttipartier och virtuosa soloinsatser.
De musikaliska idéerna trängs med varandra. Resultatet blir att symfonins ramar sprängs. Inget uppslag hinner utvecklas fullt ut förrän det är dags att presentera nästa. Till sist introducerar Mahler ett mycket originellt "instrument" som inte har förekommit i något musikaliskt verk vare sig förr eller senare.
I sista satsen bärs en jättelik hammare in bakom musikerna. Den används vid två tillfällen, vilket för en stund skapar en ödesmättad stämning. Hammaren har blivit föremål för många och långa analyser men Mahler själv sade aldrig något. Den fråga som han lämnade publiken med var: Skulle det efter detta överhuvudtaget vara möjligt att skriva en symfoni eller skulle detta bli slutet för den musikformen?
Nej, så har det givetvis inte blivit. Konsten att komponera symfonier kommer alltid att finna nya vägar. Mahlers sexa blir istället en milstolpe, kanske tillsammans med Arnnold Schönbergs Gurrelieder och några andra mastodontverk något av en slutpunkt för den här typen av monumentala orkesterverk.
Tolka mig nu inte så att torsdagskvällens symfoni skulle vara ointressant för dagens publik. Tvärtom! Det är fantastisk musik och man njuter av den från första till sista stund även om en viss mättnadskänsla infinner sig. Norrköpings symfoniorkester med dirigent Maxime Pascal gjorde en enastående prestation och fick motta långa och välförtjänta applåder. Men jag kommer att lyssna på kammarmusik nu en tid framöver.