Operasångarna Rebecka Wallroth och Jeremy Carpenter sjöng mestadels solo men förenades i en Mozartduett från Don Giovanni i finalnumret.
Konsert
Lill Lindfors
Rebecka Wallroth, Jeremy Carpenter, Matti Hirvonen
Natalya Pasichnyk, Christian Svarfvar
Aron
Botaniska trädgården, torsdag 15 juni
Kulturentreprenören Klaus Pontviks skapelse "Music in the Garden" går in på tredje året. Det som 2021 lanserades som en konsertserie från juni till augusti har i år tajtats till rejält och blivit ett tvådagarsevenemang.
Årets format ökar onekligen festivalkänslan. På torsdagen väntade ett femtimmarspass med tre konserter från sen eftermiddag i flödande sol till sen kväll med skymning och mer behaglig temperatur. Gott om tid att strosa runt, umgås, äta en bit och svalka sig med dryck.
Publiktillströmningen ökar ju längre timmarna går, och när kvällens största namn Lill Lindfors gör entré är det så gott som fullsatt på Linneanums innergård.
Lill Lindfors kan med rätta kallas en svensk ikon. Hon hör till en generation artister som under årtionden dominerade den breda mittfåran av musiklivet. Inte för att deras musik var mjäkig eller oförarglig, utan snarare för att de slog an något i folksjälen och med rätta blev folkkära. Lill hör tveklöst hemma i samma division som de bortgångna generationskamraterna Cornelis Vreeswijk, Lill-Babs, Olle Adolphson och Sven-Bertil Taube.
På torsdagskvällen är hon på ett strålande humör och ger publiken exakt vad den vill ha – det mesta av det bästa från den mer än 60 år långa karriären. Visst, rösten är kanske inte lika stark som förr och textraderna tappas bort ibland. Men en artist av den kalibern kommer undan med det.
Uppbackningen är av bästa märke. Jazz, blues, visa eller schlager – gitarristen Mats Norrefalk, basisten Hans Backenroth och Uppsalatrummisen Jocke Ekberg är en minst sagt rutinerad trio som får det att svänga.
Extra mycket feeling får Lill och trion i "Me and Bobby McGee" och i extranumret, en skön mix av "En sån karl" och "En man i byrån".
Mot slutet av konserten presenterar hon Aron Eriksson-Aras, den unge Talangvinnaren från Uppsala, som sjunger Ted Gärdestads "Himlen är oskyldigt blå". Han visar det vi som följde "Talang" i TV4 i fjol redan visste: grabben kan verkligen sjunga.
Festivalen inleddes annars med musik av ett helt annat slag. Den svensk-ukrainska pianisten Natalya Pasichnyk framförde främst på egen hand men också tillsammans med stjärnviolinisten Christan Svarfvar ett program kallat "Ukrainsk rapsodi". Fantastisk musik av kompositörer som aldrig blivit kända i Västeuropa, till stor på grund av den ryska dominansen inte minst inom kulturlivet.
Vid flygeln förmedlade verkligen Natalya Pasichnyk sin kärlek till hemlandet och sorgen över kriget. Urvalet visade också på musikens förmåga att skänka tröst och hopp.
Mittsektionen av premiärkvällen kretsade kring operapärlor och romanser. Den unga mezzosopranen Rebecka Wallroth ägnade sig inledningsvis åt nordiska sånger, medan den brittiske barytonsångaren Jeremy Carpenter framförde stycken från hemlandet, perfekt ackompanjerade av pianisten Matti Hirvonen.
När sångarna övergick till operarepertoaren framgick det med tydlighet vilken kapacitet de två besitter, både var och en och tillsammans. Fast det var faktiskt inte förrän i finalnumret vi fick höra en duett: "Là Ci Darem La Mano" ur Mozarts "Don Giovanni".
Till sist: Svaret på den inledande frågan om mixen på "Music in the Garden"? Jag är nog beredd att kalla den charmigt spretig.