Videon är inte längre tillgänglig
Jennifer Batten har både spelat med Jeff Beck och haft en solokarriär efter att hon lämnade Michael Jackson-cirkusen på 90-talet. De flesta förknippar ändå med Jacksons 80-tal och hon gör inte mycket för att bryta sig loss från det. Gitarrfestivalkonserten startade med eget material där hon experimenterade med electronica, men trots att låtarna är utgivna på 2000-talet lät alla elektroniska inslag minst 20 år gamla. Samma gällde för gitarrsoundet och den visuella estetiken.
På sätt och vis var det så förutsägbart att det blev oväntat. Med projicerade filmklipp (som tyvärr teknikstrulade i andra låten) blev det som att få ett utsnitt av en liten del av en maffig Michael Jackson-show, fast med gitarren i fokus. Men betydligt mer personligt än vad Jackson någonsin var. I ett mellansnack sötchockade hon publiken genom att berätta och visa bilder på sina katter och konstruktionerna hon byggt åt dem i sitt hem.
Att Jennifer Batten är en exceptionellt skicklig gitarrist kan ingen ta ifrån henne, men lite mer egensinne hade varit på sin plats. Att göra ”Humlans flykt” på gitarr är imponerande, men det har gjorts av många gitarrister tidigare och hennes version tillför inte mycket nytt. Och det egna materialet lider av Yngwie Malmsteen-syndromet. Viljan att göra helhetsmusik, fast allt egentligen bara handlar om gitarrspelet, ställer sig i vägen. Simpelt instrumentbriljerande skulle antagligen varit mer givande.
När bandet anslöt rörde sig musiken mer mot boogierock, men kändes lika långt ifrån uppdaterad. Kvällen bjöd på en riktig fullträff när Battens gitarrspel lät som Kurt Cobains sång i ”Smells like teen spirit”. I övrigt präglades coverlåtarna av tråkigt urval och trötta versioner. En helt meningslös tolkning av Prince´s ”Kiss” och versioner av Michael Jacksons “Man in the mirror” och “Rock with you” som tog fenomenet slaktade låtar till en ny nivå.
Det är bara att hoppas att Jennifer Batten snart hittar någon ny artist hon kan vara sidekick till. Hennes gitarrspelande skulle kunna förgylla vilken musik som helst, men hon gör bäst i att överlåta helhetstänket till någon bättre lämpad.