Skräck
Titel: Longlegs
Visas på: Filmstaden, Fyrisbiografen
I rollerna: Maika Monroe, Nicolas Cage
Regi: Osgood Perkins
Speltid: 101 min
Betyg: 2
Tack vare en framgångsrik marknadsföringskampanj som lagt en tät dimma av mystik kring den obehagliga titelfiguren (spelad av Nicolas Cage), har ”Longlegs” blivit en av årets mest omtalade filmer. Det hela börjar också stilfullt skräckinjagande med att en liten flicka får en bisarr påhälsning på sin nionde födelsedag.
Klipp till FBI:s högkvarter där vi möter den unga agenten Lee Harker, som med sin kombination av autistiskt fokus och synsk förmåga blir satt att utreda en serie förbryllande våldsdåd där fäder mördat sina familjer. Vid brottsplatserna har man funnit kodade brev signerade Longlegs.
Med en genreblandning som för tankarna till såväl moderna klassiker som ”När lammen tystnar” och ”Zodiac” som till sentida skräckfilmer som ”Hereditary”, formar sig ”Longlegs” till en sammanfattning av de senaste fyrtio årens blodisande genrefilm. Det är rappt och stilsäkert berättat, tryfferat med ideliga jump scares. Men det är också en film utan egna idéer, vars konstanta ljudmatta inte förmår dölja det faktum att manuset består av ett obekymrat hopkok av lånade element.
När handlingen så småningom ska förklaras med pekpinnar spricker också Longlegs hotfulla gestalt som troll i dagsljus. Om den samtida skräckfilmen har fastnat i detta ändlösa reprisläge, där endast fernissan skiftar färg, är det kanske inte så konstigt att det behövs fläskig marknadsföring för att nå ut.