En dag i Washington D.C. bjöd Jan Eliasson, då Sveriges ambassadör till USA, till en kvällsaktivitet hemma i sin bostad till hundraårsminnet av FN:s andre generalsekreterare Dag Hammarskjölds födelse. Pianisten Per Tengstrand och han framförde tillsammans "Konversationer vid klaviaturen" ett program bestående av tankar om Hammarskjölds liv och verk och högläsning ur hans bok "Vägmärken", interfolierat av utvalda pianostycken. Föreställningen blev väl emottagen och de båda planerade att snart göra om den men Jan Eliasson arbete gjorde att planerna fick läggas på is. I år togs de upp på nytt. Duon besökte Uppsala på tisdagen och det blev en av säsongens allra finaste kvällar.
Eliasson som själv arbetat länge i Förenta Nationerna berättade personligt och kåserande om den tidigare generalsekreteraren, hans liv och intressen och hans drivkrafter. Särskilt dröjde han vid Hammarskjölds starka naturintresse och hans intresse för kultur i alla former. Han älskade fjällvandringar och var den som hade sett till att FN-högkvarteret fick en förnämlig konstnärlig utsmyckning. Eliasson talade också om Hammarskjölds otroliga arbetsförmåga, hans medlingskonst och hans andlighet. Han illustrerade med läsning av valda stycken ur Hammarskjölds "Vägmärken". Denna var från början tänkt att vara en privat dagbok, men kort före sin död översände Hammarskjöld manuskriptet till en vän som fick tillåtelse att publicera det. Så fick världen ta del av det enastående litterära verk som Hammarskjöld själv kallade "en sorts 'vitbok' rörande mina förhandlingar med mig själv - och Gud".
Till sist talade Jan Eliasson med engagemang om hur vi idag behöver påminna oss Dag Hammarskjölds mod, inre styrka och orubbliga principer och höga värderingar i det arbete för en bättre värld som alltid måste fortsätta.
Per Tengstrands superbt utförda musikaliska inslag mellan Jan Eliassons läsningar var väl valda och bidrog till att understryka deras innebörd och innehåll. Första satsen ur Beethovens "Spöksonat", Chopins Nocturne i ciss-moll, Debussys "Reflets dans l'eau", andra satsen ur Mozarts sonat i C-Dur, Griegs "Arietta" och andra satsen ur Beethovens sonat i c-moll - de var alla magnifikt gestaltade, var och en väl värd en egen recension. Särskilt måste jag ändå nämna Arian ur Bachs Goldbergvariationer som jag aldrig hört spelas med större skönhet, tydlighet och precision. Helt enkelt underbart.