Den norska dramakomedin utforskar sexualitet, identitet och intimitet i moderna relationer.
Dramakomedi
Titel: Sex
Visas på: Filmstaden, Fyrisbiografen
I rollerna: Birgitte Larsen, Jan Gunnar Røise, Siri Forberg
Regi: Dag Johan Haugerud
Speltid: 125 min
Betyg: 3
Två sotare känner förvirring. En av dem har just legat med en man fast han inte ser sig själv som homosexuell och när han direkt berättar om det för sin fru och hon tolkar det som allvarligare än vad han såg det som ångrar han att han sa någonting alls. Den andre drömmer märkliga drömmar om David Bowie och tycker att hans röst plötsligt låter annorlunda fast ingen verkar kunna märka det utom han själv. När han och hans son förväntas hjälpa några kvinnor att bära ett kylskåp för att de är män skadar hans son armen vilket hindrar honom från att sy. Och frun till mannens som varit otrogen ser däremot inga problem med att berätta för både vänner och främlingar om sin mans sexuella äventyr.
Den norske regissören Dag Johan Haugeruds film ”Sex” handlar om vad man egentligen får göra i en relation och med sin kropp. Filmen är den första i en trilogin ”Sex, drömmar och kärlek” som han menar ska utforska begär, identitet och frihetslängtan. Kameraspråket är ganska stilla och för tankarna till Ruben Östlund, ofta vilar kameran länge på en eller flera karaktärer som pratar på men som inte är fullt synliga eller så betraktar den ett område på håll. Och det förhållningssättet understryker filmens tema om förvirring och utmaningar i relationer.
”Sex” ställer många intressanta frågor om vad som egentligen är otrohet och synliggör på ett roligt och effektivt sätt det märkliga i våra normer. Och Haugerud vågar ta ut svängarna vilket gör filmen spännande och att man inte vet vad som ska hända härnäst. Men även när huvudkaraktärernas problem är som allvarligast så känns de inte så angelägna eller farliga vilket hindrar en från att bli riktigt engagerad. Och ibland undrar man vad regissören vill säga mer än att könsroller och gränser i relationer är något flytande och svårdefinierat och flera gånger citerar karaktärer längre filosofiska resonemang som känns lite orealistiska och tar en ur filmen.
Så småputtrigt mysig, intressant och överraskande blir filmen men tyvärr inte mer än så. I slutet känns det också väl tydligt att filmen bara är en början på något då man kastas ur karaktärernas liv rätt plötsligt. Och kanske hade filmen därför egentligen passat bättre som första avsnittet i en tv-serie.