Uppsala Akademiska Kammarkör och Drottningsholms Barockensemble inledde som vanligt det nya året med sin nyårskonsert, alltid en högtidsstund för dem som uppskattar och gläds åt klassisk körmusik. I år upptogs hela programmet av Claudio Monteverdis Mariavesper eller "Vespro della Beata Vergine" som det riktiga namnet lyder. Det blev en spännande konsert med mycket rörelse, i kör, orkester och bland solisterna.
Kammarkörens insats var förnämlig och jag måste leta i mitt minne för att hitta ett bättre framträdande. Körklangen var extra mäktig denna dag genom att kören hade förstärkts med ett tiotal sångare och maestro Stefan Parkman förhöjde effekten ytterligare genom att gruppera den på två led, så att den tog upp en betydligt större del av scenen än vanligt. Detta resulterade i en mycket anslående stereoeffekt i salongen. Även på andra sätt togs den flerdimensionalitet som finns i verket fram. Där tonsättaren har skrivit in eko-effekter, dvs en stämma upprepar vad den andra just sjungit, placerades sångarna på avstånd från varandra. Ibland var "ekot" helt gömt för publiken vilket orsakade viss förundran. I satsen "Duo serafim" sjöng de båda solisterna från var sin sida av läktaren. I Ave maris stella-satsen grupperade halva kören sig halvvägs upp i salongen så att de som hade turen att ha platser på nedre parkett blev helt omvärvda av musik. Ljussättningen gav sitt bidrag till dynamiken. När texten ändrade karaktär, till exempel från innerlighet till lovprisande, ändrades ljuset från dämpat rött till strålande vitt.
Kammarkören har framfört Mariavespern några gånger tidigare och det märktes att kören gillar att sjunga den. På många nyårskonserter genom åren har kören tjänat som uppbackning åt framstående solister. Denna konsert var dock först och främst körens Det var inte så att solisterna var mindre duktiga denna gång, tvärtom. Sopranerna Karin Dahlberg och Anna Zander gjorde liksom tenorerna Thomas Volle och Carl Unander-Scharin fullödiga insatser och körens egna solistvikarierande basar Magnus Kraft och Kristoffer Franzén likaså. Volle, som har en stor operaröst, gjorde en stor prestation i "Nigra sum" liksom Unander-Scharin i "Audi caelum". Även Drottningholmsensemblen var, som alltid, helgjuten - det var för övrigt roligt att i några satser höra det trumpetliknande träblåsinstrumentet sinka. Men körens gedigna insats och sångglädje är vad som gjorde det största och bestående intrycket.