En helt vanlig romantisk komedi

Romantiska komedier bygger i stor utsträckning på stämningar. Att förmedla behagliga sinnesintryck till åskådaren så att den grå vardagen känns långt borta. Det är egentligen inte så viktigt om manuset har något att säga eller om värderingarna är som tagna från femtiotalet. Så länge en söt flicka och en söt pojke blir kära, blir ovänner och sedan kära igen mot en fond av ruskigt vackra miljöer är allt annat förlåtet.

Leap Year är en i raden av amerikanska romantiska komedier som utspelar sig på den gröna ön Irland. Böljande kullar och storslagna vyer lägger grunden för denna smöriga historia.
Perfektionisten Anna (Amy Adams) som drömmer om ett storslaget liv i en lyxig lägenhet tillsammans med sin pojkvän Jeremy (Adam Scott) bestämmer sig för att ta saker i egna händer då Jeremy inte får tummen ur och friar till henne. Att bli gift är nämligen Annas största dröm.
När Jeremy åker till Dublin och en läkarkonferens tar Anna flyget över för att själv ställa sig på knä och fria till sin drömprins. Men problem uppstår och Anna hamnar i en liten håla på landsbygden där hon träffar den trubbige och tystlåtne Declan.

Mot betalning erbjuder sig Declan att köra Anna till Dublin. Det blir början på en lång rad förvecklingar och smågulliga incidenter som sakta men säkert för de två närmare varandra.
Mycket i den här filmen är under all kritik. Larviga små konflikter, en oerhörd förutsägbarhet, tröttsamma stereotyper och så många vackra solnedgångar och gröna kullar att hälften vore nog. Men. Det är också lite småroligt, lite hjärtligt och om inte romantikern i oss alla får komma fram ibland vore livet rätt så trist. Leap Year är en timme och fyrtio minuters vardagsflykt. När den är över är det inget som dröjer kvar, men väl där kan man inte riktigt låta bli att ryckas med.