Konsert
Trettondagsafton med Uppsala kammarorkester
Uppsala Konsert & Kongress, måndag
Nyårsdagen tillhör kanske Wienfilharmonikerna, men Trettondagsaftonen är definitivt Uppsala Kammarorkesters. Det har blivit en härlig tradition där den höga kvaliteten har blivit ett signum. Så även i år.
Det är lätt att bli bortskämd när man går på den årliga Trettondagsaftonkonserten (roligt ord att skriva!) i Uppsalas Konserthus. Varje år har man duktiga gästsolister och i år hade man Christina Nilsson som gjorde succé i Operans ”Aida” för ett par år sedan, välrenommerade barytonen Linus Börjesson plus inte minst dirigenten Tobias Ringborg.
I den sistnämnde fick man också på köpet en djupt skicklig violinist vilket han visade i Enrico Tosellis smäktande ”Serenata” och vackra ”Send in the clowns” som gjordes instrumentalt (lite synd att man inte tog till vara de vokalresurser som fanns, också). Ringborg visade sig var även vara en duktig konferencier, även om man kunde önska att det berättades lite mer om vad de olika ariorna handlar om. Alla kanske inte känner till huvuddragen i Donizettis ”Don Pasquale” eller ”Tannhäuser”. Hemskans nog finns sådana okunniga människor (OBS! Ironi)
Annars är programbladet som alltid en källa till tydlighet och glädje, liksom programmet förstås i sin helhet, från inledande dynamiska ”Sinfonia” av Verdi till extranumret ”Änkevalsen”, inte minst populär som snapsvisa, med annan text då förstås. Musiken var som brukligt av det lättare slaget där eventuellt tilltaget jul- och nyårsfirande kunde smältas. De båda vokalsolisterna fick goda tillfällen att visa upp sina talanger, på egen hand eller tillsammans. Så skilda tonsättare som Wagner, Peterson-Berger, Sondheim, Rodgers och Gershwin hanterades med bravur. Ett problem som har varit förekommande även på andra konserter är att rösterna ibland skyms lite av orkestern.
En eloge även till de som så lyckat smyckar konsertsalen, extra festligt i år med jätterosor.
Som jämförelse med Wienfilharmonikerna så har Uppsala Kammarorkester kommit mycket längre främst på en aspekt. Orkestern är i stort sett helt jämställd när det gäller antalet kvinnor och män i ensemblen. Hurra!
Däremot är det svårare att få till ett program som ens närmar sig detta. Som Ringborg förklarade finns inte så mycket musik för större ensembler skrivna från den tid man valt at hämta musiken. Den enda som fanns här var Valborg Aulins ”Scéne de bal” och Un soir de fête à Trocadero”. De gav å andra sidan den rätta feststämningen, med en lätt vårkänsla inbakad. Kan behövas i oxveckorna och den här konserten gav lite extra skjuts i glädjenerverna.