Det finns många läskiga självlysande organismer: giftiga cyanidtusenfotingar och lysmaskar som äter slemmiga sniglar. Larver lockar till sig byten med ljus, lysande svampar suger ur all trädens energi och djupt i världshaven finns marulkshanen som biter sig fast i honans utväxt, smälter samman med henne och dör.
Det är som det är. Det är fakta.
Författaren Sara Östlund Nilsson måste älska vetenskapen. "Lysande varelser" är en tribut till den.
För bland alla småkryp och djuphavslevande fiskar är det laboratorieråttorna som skiner klarast i "Lysande varelser".
Vetgirigt berättar Sara Östlund Nilsson. Visste du forskarna fått katter, grisar och möss att lysa? Och att vi i framtiden kanske har ljusväxter i stället för gatlampor?
Sara Östlund Nilsson, som numera bor i Oslo, har doktorerat i zoologiskt beteendeekologi vid Uppsala universitet och under många år forskat om fiskar. Hon har tidigare gett ut barnfaktaboken "Fisk du aldrig har ätit" och är nu tillbaka med "Lysande varelser" från bokförlaget Rabén & Sjögren. Det är en fyrkantig svart bok om levande varelser som skapar eget ljus eller har förmågan att försvagat reflektera ljus.
Norske illustratören Sam Klein bjuder, i samarbete med Sara Östlund Nilsson, på skimrande illustrationer. Här finns även ett fåtal fotografier, men jag hade gärna sett mer av de ljusskygga varelserna genom kameralinsen.
Omslagstexten till boken är förstås självlysande. Intill tronar en av mörkervattnens skrämmande fiskar: djuphavsmarulken med långa, sylvassa tänder. Skräckinjagande och fascinerande. Precis som hela boken "Lysande varelser".