En dokumentär rysare i tiden

Stefan Jarl tar specifikt upp sitt engagemang för miljön igen i sin nya film, Underkastelsen. Björn G Stenberg förfäras och ser sin sömn bli störd av denna effektiva väckningsklocka.

Foto:

recension2010-04-23 10:07
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sovit dåligt på grund av klimathotet? Se då inte den här filmen, det lär äventyra eftermiddags­luren också.­ Dokumentärfilmaren Stefan Jarl gör 30 år efter Naturens hämnd ytter­ligare en film om kemikaliesamhällets effekter. Och hans resultat är i högsta grad alarmerande. Hans nya film Underkastelsen är i ordets rätta bemärkelse en rysare.

Kemisamhället, som vuxit fram de senaste 70 åren, står i skott­gluggen. Användningen och utsläppen av kemiska ämnen har ökar hur mycket som helst under denna period. Ett extra problem är att de lagras i människan själv och går vidare till nästa generation.
Med hjälp av en rad forskare från USA, England, Kanada, Tyskland, Schweiz, Spanien, Finland, Danmark och Sverige, inte minst från Uppsala, söker han svar på vad dessa kemikalier kan ställa till med. Han finner att för första­ gången blir inte den nya generationen­ friskare än sina föräldrar, tvärtom ökar sjukdomar som kan sägas vara relaterade till kemiska ämnen. Inte minst påverkas människans­ förmåga till reproduktion.

Till skillnad mot sin kollega Michael­ Moore lägger Stefan Jarl fram sina resultat på ett lågmält men mer trovärdigt sätt. Han berättar utifrån sig själv och de provsvar han får om vilkas substanser som finns lagrade i hans eget blod. Svaret skrämmer honom ordentligt. Här finns hundratals olika kemiska ämnen som inte hör hemma i en människokropp.
För att få ett perspektiv kallar han också in höggravida skådespelaren Eva Röse som exempel på vad en betydligt yngre person bär på. Hon blir också märkbart skakad när hon får sina svar, särskilt med tanke på vad hon redan gett sitt barn. Även Margot Wallström figurerar i utkanten.

Stefan Jarl intervjuar forskare som samstämmigt lägger fram sina resultat. Det är en dyster rapport­ som inte ger mycket av hopp för åtminstone den överskådliga tiden framför oss. Det är inte mycket Jarl kan göra åt det, men naturligtvis finns risken att filmen skapar uppgivenhet. Jarls tanke är förstås att vara väckarklocka och det lyckas han med. Men däremot vet jag inte riktigt vad jag ska göra i min yrvakenhet.
Peter Andersson läser i bakgrunden valda delar av Franz Kafkas Förvandlingen, om Gregor Samsa­ som förvandlas till en skalbagge. Är det en varning inför vad Jarl tänker sig ska kunna hända i framtiden, eller bara en bild över den kollapsade civilisationen där vi tvingas underkasta oss sakernas tillstånd utan att kunna göra något? Något svar får vi inte.

Det är dock inte någon kritik egentligen, fortsättningen andra ta hand om.
Filmen Underkastelsen är ett synnerligen starkt dokument om något av det viktigaste vi kan uppmärksamma, för våra unga - och inte minst ofödda.

Underkastelsen

Eva Röse får kollat vilka kemiska substanser hon bär på i Stefan Jarls nya film Underkastelsen, gjord 30 år efter hans starka miljöfilm Naturens hämnd. Foto: Folkets Bio

Läs mer om