Fyris kammarkör är en av de många Uppsalakörer som kämpar om uppmärksamhet i skuggan av de "stora" körerna, OD, Allmänna sången och Uppsala Akademiska Kammarkör. Det är säkert motigt ibland. Våra lokala media, främst denna tidning, uppmärksammar den inte i samma utsträckning som de nämnda och publiksiffrorna når inte heller på samma nivå, trots körens aktningsvärda prestationer. Desto roligare då att som UNT:s utsände kunna skriva om söndagens – välbesökta – konsert i Trefaldighetskyrkan då kören tillsammans med Edsvikskvartetten framförde Mårten Janssons Missa Popularis. Det blev en upplevelse.
Uppsalakompositören Mårten Jansson har skrivit huvudsakligen sakral musik, alltid med ett mycket personligt tonfall. Hans Missa Popularis, en tonsättning av den latinska mässans fem satser, har till idag framförts i 14 länder. Titeln anspelar på musikens grund i svensk folkmusik. Edsvikskvartetten som ackompanjerade kören var exceptionellt lämpad att tolka orkesterstämman genom sin bakgrund och djupa erfarenhet av sådan musik.
Före huvudnumret framförde kören några andra visor i folkton: "Uti vår hage" i Hugo Alfvéns arrangemang med utmärkt intonation; "Ave Maria" av den tyska 1900-talstonsättaren Franz Biebl, rent och vackert sjungen med fina sopraninsatser; "Lux aurumque" av Eric Whitacre (kanske något grötig stämsång ibland men den är svår), "Bred dina vida vingar" i Anders Nybergs fina arrangemang, alldeles utomordentligt sjungen; och "Göta" av Peder Carlsson, en rolig och vacker visa i folkton med nonsenstext, sjungen utantill, liksom hela det övriga programmet, en prestation bara det.
Edsvikskvartetten spelade några nordiska folklåtar från Rättvik, Norge och Danmark och demonstrerade hur eminent lämpad ensemblen är för att spela orkesterstämman i Missa Popularis.
Mässan är alltså byggd på element från svensk folkmusik med alla dess små taktförskjutningar, synkoperingar och andra rytmiska egenheter. Söndagens musiker och sångare bottnade hela vägen i denna tradition och gav tillsammans med den latinska texten åhörarna en svindlande känsla av hur allting hör samman, utan gränser i tid och rum. Utan denna tradition blir musiken förstås annorlunda - jag lyssnade av nyfikenhet på nätet på en polsk kör som sjöng samma verk; mycket kompetent men utan den där folkmusiksvikten som dagens artister hade, den som gjorde söndagens framförande till något extra. Körens helgjutna insats, genomsyrad av stråkkvartettens säkra folkmusikaliska känsla, blev till en av årets finaste körkonsertupplevelser.