Kammarmusikföreningens goda kontakter med Musikhögskolan i Edsberg skapar många tillfällen att höra utmärkt kammarmusik i Uppsala. En lång rad stjärnor eller blivande stjärnor har under årens lopp besökt föreningen. Det som brukar imponera mest är den tekniska briljansen men även tolkningarnas känslomässiga dimension brukar vara anmärkningsvärd med tanke på artisternas relativa ungdom.
Av musikerna vid gårdagens konsert hade fyra av fem ett förflutet på Edsberg och liksom vid tidigare besök gjorde gästerna bästa tänkbara PR för utbildningen där. Konsertens huvudperson var den 26-åriga violinisten Sofie Sunnerstam som medverkade i konsertens samtliga verk.
Programmet började med en knalleffekt; sista satsen Chaconne ur Bachs solopartita nr 2 för violin. Detta ursvåra stycke framförde Sunnerstam (utan noter) på ett så elegant och moget sätt att det väl kan jämföras med många erfarnare violinisters tolkningar. ”Utforskande”, ”meditativt” och ”penetrerande” antecknade jag vid olika tillfällen under framförandet och faktiskt beskriver dessa tre ord, fastän så olika, allesammans skilda aspekter av Sunnerstams tolkning av Bachs mästerverk. Jag är övertygad om att hon kommer att utveckla och fördjupa sin konst och bli en av de allra största.
Love Derwinger, äldst denna kväll och veterligt den ende som inte haft anknytning till Edsberg, spelade tillsammans med Sofie Sunnerstam ännu ett krävande verk: Richard Strauss sonat för violin och piano. Det var en uppvisning av två tekniskt jämbördiga artister som bjöd på intensivt, emotionellt laddat spel rakt igenom alla tre satserna med kulmination i den furiösa upplösningen. De bådas samspel var nästan telepatiskt.
Schuberts stråkkvartett nr 14 ”Döden och flickan” är även den laddad med emotionell, för att inte säga lidelsefull musik. Bakom de vackra melodierna finns en explosiv lidelse som knappt låter sig tyglas av notbilden; en spegling av Schuberts eget upprörda känsloliv. De fyra musikerna spelade utmärkt, tekniskt felfritt och välklingande, och samspelet mellan dem var precist men man anade endast ibland den vulkan som sjuder under ytan. Men förmågan att ge en djupare gestaltning av sådant kommer med ytterligare erfarenhet. Vi i publiken fick ändå ett mycket inlevelsefullt framförande av ett av romantikens mest gripande verk.