Konsert
Ellen Andersson
Katalin
14 oktober
Precis som boeuf bourguignon, yllesockor och värmeljus är jazz någonting som hör hösten till. Det kan låta fånigt, men det gör inte saken mindre sann. Vilken tur då att Katalin är tillbaka med ett ambitiöst höstschema. I kväll är det Ellen Andersson, född 1991, som står för underhållningen. Andersson sjunger lika ledigt som elegant ur den amerikanska sångboken. Med sig har hon ett begåvat band bestående av exempelvis kontrabasisten Niklas Fernkvist, född och uppvuxen i Uppsala. På repertoaren finns musik av George Gershwin och Duke Ellington. Ella Fitzgerald, eller bara Ella, tycks vara en annan favorit. Samtidigt på stora scenen uppträder de svenska alternativgiganterna Jakob Hellman och Mattias Alkberg, men det är tydligt att Andersson inte låter sig rubbas av konkurrenterna. Inte heller verkar någon i publiken ångra sitt val av spelning. Applåderna duggar tätt och stämningen är lika delar förundrad som uppsluppen.
”Den här låten är som en svartvit film” säger Ellen Andersson och börjar sjunga den bitterljuva "Once upon a summertime". Jag tänker på Lana Del Rey, som förvisso inte sjunger jazz, men som Andersson kanske bär vissa likheter med. Liksom Del Rey lyckas Andersson försätta publiken i en känsla av att befinna sig i det amerikanska 50- eller 60-talet.
En bit in i spelningen är det paus. I goda 25 minuter försvinner sällskapet från scenen. Andersson har vissa problem med rösten, vilket onekligen är en förmildrande omständighet. Ändå hinner jag förebrå bandet för att de lämnar publiken åt sitt öde, nu när vi hade det så trevligt tillsammans. Jag undrar verkligen hur vi ska kunna återgå till den fina stämning som präglade konsertens första halva.
Till min förvåning är stämningen intakt när spelningen väl återupptas. Kanske är det bara jag som fått nog av de benhårda pallarna. Andersson gör en utsökt tolkning av "Gloomy Sunday", mest känd genom Billie Holidays dystra version och jag konstaterar att det mesta är förlåtet.
När Ellen Andersson släppte sitt andra och senaste album, "You should have told me" 2020 tycktes kritikerkåren enig om att Andersson är en stigande stjärna. Ingenting i kvällens uppträdande motsäger detta. Det skulle vara den där överdrivna pausen förstås, men det måste vara ett olycksfall i arbetet.