"Exklusivt", sade Bill. "Emotionellt", sade Bull.
Det är något speciellt med att lyssna på musik i Uppsalas exklusiva anatomiska teater i Gustavianum. Den fyller 349 år i år och ingen av den musik som Uppsala Kammarsolister framförde var skriven på länge än när den byggdes. "Utan blodspillan dissekerade" man nämligen sonater av J S Bach och W A Mozart. Upplevelsen med att sitta uppsmetad högt uppe och titta ned på de medverkande är aningen egenartad, men förstärker också det exklusiva.
Violinisten Klara Hellgren var solist tillsammans med Björn Gäfvert på cembalo i Mozarts "Sonat nr 18 G-dur", ett stycke som kännetecknades av den eleganta espri som Mozart så ofta hade. De båda instrumenten har en ganska jämställd roll i verket och de båda musikerna fann varandra fint genomgående.
Som en kontrast spelade de två också Mozarts tvåsatsiga "Sonat i e-moll", tillägnad hans just bortgångna mamma. Där var stämningen en annan, präglad av molltonarten och starkt emotionell.
Bach fick avluta med några av hans så ofta återanvändna teman i "Triosonat i G-dur". Där fick duon Hellgren-Gäfvert förstärkning av violinisten Nils-Erik Sparf och cellisten Erik Wahlgren. Om Mozart excellerar i sin melodik så gör Bach det i sin harmonik. Här var det gott om utsökt vackra partier där musikerna fick visa sin lyhördhet och skicklighet.
Platsen inbjuder också härligt nog till en något mindre högtidlighet som brukar prägla klassiska konserter. Kammarmusikdagarna fortsätter hela helgen. Passa på!