Konsert
Staffan Scheja
Örbyhus slott
Onsdag 17 juli
Betyg: 4
Staffan Scheja tillhör våra mest meriterade pianister och kan vid 74 års ålder se tillbaka på en lång och innehållsrik karriär. Hans lista över uppnådda utmärkelser och arbeten med olika projekt är diger. Hans musikaliska bredd är stor, inte minst uppskattade jag själv högt det samarbete han gjorde med Björn J:son Lind på de båda ”Europa-albumen”. Lite ironiskt att han bland yngre lyssnare numera kanske är mest känd som pappa till Rebecca, som i Rebecca & Fiona.
Nåja, allt detta verkade inte vara något som tyngde honom när han äntrade podiet där flygeln är stationerad i orangeriet vid Örbyhus Slott. Det är en ovanligt välfunnen spelplats, bakom scenen ger de stora fönstren en fin utsikt över den välskötta parken, som ett slags inramning till musiken.
Flygeln fick vad den tålde med kvällens repertoar. Inledande satsen i Ludwig van Beethovens ”Sonate Pathétique” är väl så nära hårdrockgenren. Som tur är så lugnar den ned sig till den andra satsen, den himmelskt sköna Adagio cantabile. Avslutande Allegro bjöd på humoristiska (åtminstone med Beethovenska mått) och dansanta tongångar. Scheja rörde sig sömlöst över alla dessa stämningar. Det gällde också Frédéric Chopins ”Barcarolle” liksom smått bombastiska ”Polonaise i ass-dur”. På det behövdes en paus, både för exekutör och publik.
J S Bach i Ferrucio Busonis arrangemang lugnade ned det hela i ”Nun komm, der Heiden Heiland”. Inget märkvärdigt men med tonsättarens sedvanligt underfundiga harmonik.
Det blev en lagom uppvärmning till kvällens mest ansträngande stycken. Inspirerad av en resa till Italien skrev Franz Liszt två hyllningar till poeterna Dante och Petrarca. Eftersom Liszt enligt Scheja var ”världens kanske bästa pianist” så är det förstås en utmaning, men en som Staffan Scheja tog utan vidare. Dynamiken är rejält omfattande i den här musiken, från viskande lågmält skön till fullt ös. Även här fick flygeln också en utmaning och ibland kändes det att den var på gränsen. Som tur var fick den och vi i publiken Chopins ”Nocturne” som välförtjänt extranummer.
Roligt att Staffan Scheja fortfarande är i så bra form. Det blev en härlig pianoafton i vackra omgivningar, vad mer begär man en småregnig sommar?
Nästa konsert i serien blir 31 juli med holländska Margreet Houtman som framför Johannes Brahms vackra klarinettkvintett i b-moll.