Drama
Titel: Banel & Adama
Visas på: Fyrisbiografen
I rollerna: Khady Mane, Mamadou Diallo, Binta Racine
Regi: Ramata-Toulaye Sy
Speltid: 87 min
Betyg: 3
"Banel och Adama" upprepas som ett mantra genom filmen. Banel säger, viskar och skriver sitt och sin kärestas namn, som för att befästa deras relation.
När de har tid över gräver de; deras drömmars hus ligger nämligen begravet under en sanddyn – vilket är en originell bild av förälskelsens kraft och naivitet.
Men det råder torka och när det efterlängtade regnet inte kommer så hänvisas Banel och Adama alltmer till byns könssegregerade arbetsuppgifter, och framtidsplanerna sätts på paus.
Kärlekshistorien börjar något platt. Det beror delvis på den narrativa strukturen – det kan vara svårt att engagera publiken när en berättelse börjar i förälskelsen; man har ju ännu inte knutit an till karaktärerna.
Men när konflikten framträder skapar den tillsammans med miljöerna en originell berättelse. Några av bilderna har också en kraftfull episk kvalitet, även om filmen ibland känns lite väl estetiskt självmedveten.
"Banel & Adama" är också ett stycke klimatfiktion. Inte för att den gör ett klimatpolitiskt ställningstagande, utan för att den sömlöst väver in klimatet som en reell faktor i berättelsens händelseförlopp.
Även om filmen inte håller hela vägen uppvisar den långfilmsdebuterande regissören Ramata-Toulaye Sy en poetisk och dramatisk sensibilitet som har stor potential.