Roman
Tony Samuelsson
Kungen av Nostratien
Wahlström & Widstrand
Det här är en bok som är lätt att tycka om. Tony Samuelssons svenska är avslappnad utan att vara slapp. Språket är enkelt, men inte lättuggat och lättsmält, utan smakrikt och nyanserat. Berättelsen har ett tydligt driv framåt – här finns en gåta som jag som läsare blir nyfiken på från första början. Det känns originellt utan att vara sökt. Det är helt enkelt en bra bok.
En lite halvt misslyckad författare får ett stort och lönsamt uppdrag: att fullborda ett manus, skrivet av bestsellerförfattaren Göran som har drabbats av en stroke. Manuset innehåller underliga luckor i texten, och huvudpersonen John ska fylla tomrummen.
Berättelsen om arbetet med manuset varvas med minnen från Johns barndom, då han ofta lekte med Ivar Lo-Johansson. John växte upp med övertygelsen om att han skulle bli framtidens stora proletärförfattare. Men efter två föga uppmärksammade romaner har han insett att han har misslyckats. Och så får han det ytterst hemliga uppdraget och hittar en ny roll som författare: som manusarbetare.
Det här är en bok om längtan. Om Johns längtan efter erkänsla som författare; om Ivar Lo-Johanssons längtan efter det oförstörda, ursprungliga språket; om längtan efter identitet och närhet, barn och en meningsfull vardag. Här finns den slagrörda författarens längtan tillbaka till språket. Här finns den avundsjuka och hopplöshet som är längtans syster och bror.
Romanen utspelar sig i Stockholm åren 2010–2011 med tillbakablickar till huvudpersonen Johns barndom och uppväxt och möten med Ivar Lo-Johansson, och den svenska arbetarlitteraturen är bokens egentliga scen. Proletärdiktaren som identitet, vision, livsstil och författarskap. Tre generationer författare: Ivar Lo-Johansson, den slagrörde Göran och John – alla med tankar och idéer om relationen mellan författaren, språket, orden och läsarna. Pojken John känner Ivar Lo-Johansson som "Lo", och romanens Lo har offrat allt för sitt författarskap och verkar förvänta sig samma offervilja från John.
Den vuxne Johns uppdrag som spökskrivare är att fylla ut luckorna i Görans text. Barnet John får fylla i saknade ord i en bok av den ryske författare Isaak Babel. Ivar Lo-Johansson har borrat hål i boken. Berättande är att fylla tomrum. Varje tomrum är en längtan. Varje längtan behöver ges ord. Men vad är det vi längtar efter, egentligen?