Animerat/Familj
Titel: Draktränaren
Visas på: Filmstaden Luxe, NF Bio Gränby
I rollerna: Mason Thames, Nico Parker, Gerard Butler
Regi: Dean DeBlois
Speltid: 108 min
Betyg: 3
Inte ska Disney få vara ensamma om att kannibalisera på sig själva med live action-versioner av sina tecknade långfilmsklassiker. Klassiker kanske är att ta i just i det här fallet. Dreamworks släppte den första "Draktränaren" för bara 15 år sedan. "How to train a dragon", som den hette i original, var löst baserad på en barnboksserie och blev en hejdundrande succé som animerad filmtrilogi för en generation barn med försmak för snälla vikingar och söta drakar.
I "Draktränaren" befinner vi oss på den gröna klippön Berk. Där har vikingar och drakar befunnit sig i dödligt handgemäng i generationer. Redan som tonåringar lär sig Oden-dyrkarna att dräpa drakar – men unge Hicke (Mason Thames) är inte som de andra vikingarna. När han blir vän med draken Tandlöse riskerar han att få hela byn emot sig.
Här har vi filmmakare som uppenbart vet var copy & paste sitter på tangentbordet. Det är exakt samma film som kom 2010, men nu med cosplayande skådisar och mer fotorealistiska effekter. Unikt är att regissören och manusförfattaren Dean DeBlois själv stod bakom alla tre animerade filmer. Han har bara dammat av sitt manus och filmat det på nytt. Storymässigt har det justerats lite här och förlängts lite där, men om du inte har originalet färskt i minnet kommer du förmodligen inte lägga märka till det.
Översättningen från tecknat till kött och blod behåller det episka men visst känns det ibland mer som en väl genomförd Comic Con. För vem är den för? Tandlöse är självklart fortfarande bedårande med sina barnpoolsstora ögon medan Gerard Butler i massivt skägg repriserar sin röstroll som hövdingen Tryggvåld den Väldige – en av många filmpappor som hellre försakar sin son än lyssnar på honom.
Många får nog rysningar av att höra John Powells musik igen. Drakflygningarna i IMAX med 3D-glasögonen tungt på näsryggen blir aldrig riktigt så svindlande som väntat, men det går inte att förneka att Bill Popes foto av Nordirlands mäktiga gröna kuster ger dig flygskam för alla resplaner som dyker upp i huvudet.
"Draktränaren" är antitesen till nyskapande men denna nya skrud sitter ändå inte helt fel. Hjärta och action är fortfarande på rätt platser – bara man lyckas skaka av sig känslan av déja vu.