Lina Nordquist
”Dit du går, följer jag”
Romanus & Selling
Uppsalabon och riksdagsledamoten Lina Nordquists debutroman påminner om orättvisan i lidande när jorden ger och tar. ”Dit du går, följer jag” visar hur beroende livet alltid varit av väder och klimat, av våra medmänniskors vilja till hjälp, men också av slumpen som med ett tärningskast separerar liv från död.
Många av Sveriges storstadsinvånare har sitt ursprung i små ensliga byar norr om Dalälven eller på liknande platser mycket längre bort än så. Några generationer tillbaka i tiden är många av oss där, i fattigtorpet invid svartskogen att se barnen magra om vintern när kölden blir för bister och sommarregnen uteblivit och därmed matens skörd. Vad gör man när det enda som återstår att äta är trädens bark och fjolårslöv? Alternativen för en medellös torparkvinna är då få; lämna bort sina barn, stjäla eller prostituera sig.
Nordquist roman tar sin början i Trondheim i slutet av 1800-talet när jordemor Unni, som med sina händer och örter hjälper kvinnor att både förlösa men också abortera barn, är tvungen att fly hals över huvud över gränsen till Sverige för att undkomma dårhuset. Hon springer genom vinterskogar med sitt nyfödda barn Roar och sin fästman med det passande namnet Armod, mot en plats som ska komma att bli deras nya hem, att länge arbeta av – det fallfärdiga ödetorpet ”Frids” i Hälsingland.
Parallellt med Unnis historia varvas romanens kapitel med 1970-talets uttråkade och ångestridna Kåra som motvilligt befinner sig i samma torp, öga mot öga med sin svärmor i en slags utdragen och ödesdiger slutscen där generationernas historier ska flätas samman och hemligheter avtäckas.
Nog finns det en del onödiga upprepningar och visst är det lite glapp i tonen mellan den uppslukande och rörande historien om urkraften Unni och den om den till synes ganska osympatiska Kåra. ”Dit du går, följer jag” är dock en av få nyutkomna romaner som stundtals faktiskt får knogarna att vitna om pärmen och tårarna att rinna där den påminner om gångna släktens drömmar och umbäranden.
Torparlivet i Lina Nordquists lyckade debut skapar nämligen ett slags förhöjning av vår egen vardag och sätter den i knivskarpt perspektiv.