Dolly Parton-dänga med tryck – som slår mot usla chefer

Det är häftigt tryck hos ensemblen i ”9 to 5 musikalen” på Uppsala stadsteater. Föreställningen växer från hopplöst daterad till en eldig och publikfriande samtidskommentar.

Pia Johansson i dansnummer med "9 to 5"-ensemblen.

Pia Johansson i dansnummer med "9 to 5"-ensemblen.

Foto: Sören Vilks

Recension2023-10-01 11:12
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Teater

9 to 5
Uppsala stadsteater
Lördag 30 september

Vem kunde ana att det fanns ett sådant sug efter Dolly Partons låtar och en musikal med feministiskt tema i Uppsala 2023? Föreställningarna av ”9 to 5 musikalen” är slutsålda redan före Skandinavienpremiären.

Den som har biljett framöver kan se fram emot en countrymusikspäckad föreställning som först verkar drunkna i ett sexistiskt unket 1980-tal och en handling som ter sig hopplöst daterad. Men uppsättningen växer och blir faktiskt till en eldig och grymt underhållande samtidskommentar. För nog kan även nutidskvinnor, post metoo, känna igen sig i ojämlikheter och att ha dåliga chefer.

Det handlar om en gravt mansgrisig chef, karikatyraktigt spelad av Alfred Tobiasson, som förtrycker ett hårt arbetande kvinnokollektiv. En trio ur detta, strålande gestaltade av Pia Johansson, Frida Öhrn och Linda Kulle, kidnappar chefen och gör under hans frånvaro om arbetsplatsen till det bättre.

Tidsmarkörer som telefonlurar, skrivmaskiner och inte minst kostymeringarna anger att musikalens handling utspelas samma år som filmen ”9 to 5” kom, 1980.

undefined
Frida Öhrn, Linda Kulle, Pia Johansson och Martin Redhe Nord delar scen i Uppsalatolkningen av Dolly Partons countrymusikal.

Handlingen är tunn som spiksoppa. Men själva spiken – lika lön för lika arbete och krav på respekt på arbetsplatsen oavsett kön – känns lika vass nu som då. Det nya är att hbtq-personer klivit fram mer i ljuset. Något som tas tillvara i föreställningen med viss finess.

I Farnaz Arbabis regi finns en del sinnrik lek med sceniska uttrycksmedel. Ett kul metagrepp är när vi med en filmkameras hjälp får följa med bakom scenen och se skådespelarna som sig själva (?) en vanlig dag på jobbet.

Dolly Parton filmdebuterade i rollen som chefens sekreterare. Här har Frida Öhrn samma roll med den äran. Men Dollys ande är med i föreställningen också, som conferencieren Dolly Divine, frejdigt publikfriande gestaltad av Martin Redhe Nord. Vilket genidrag att krydda med denna rollfigur i musikalen!

Orkestern svänger mustigt i countryrytmerna och sångnumren är bra. Det är bara att hoppas att ensemblen orkar hålla samma medryckande tryck genom alla de utsålda föreställningarna.