Anna Ahnlund och Daniel Örsan river av ett längre mellanspel i kvällssolen.
Konsert
Dina ögon
Parksnäckan
Lördag 1 juni
Betyg: 4
Det är svårt att föreställa sig en bättre öppningskväll för Parksnäckans sommar än denna: lördag den första juni, 25 grader i skuggan och fullsatt. Och det är svårt att föreställa sig en bättre första artist än Grammisprisade och albumaktuella Dina Ögon, som på bara ett par år gjort sig hemmastadda i den inhemska musikscenen och även slagit internationellt.
När kvartetten kliver upp på scen till publikens jubel är de avslappnade och coola, samtliga iklädda solglasögon. De inleder – lite väl – lugnt och försiktigt med den instrumentella låt som delar bandets namn. Trots, eller kanske på grund av, lite krångel med ljudsystemet under följande två låtar gör de sig vänner med publiken. Särskilt trummisen Christopher Cantillo skapar en intim atmosfär med humor och värme i sina mellansnack.
Men det är med "Nirvana" från debutalbumet som spelningen verkligen lyfter och bandmedlemmarna visar vilka skickliga musiker de är. Ett dynamiskt och lekfullt musicerande från samtliga, inte minst gitarristen Daniel Ögren och basisten Love Örsan, i ett särskilt långt outro gör att låten når nya höjder.
Resten av spelningen går i samma anda. Anna Ahnlunds stundtals Kate Bush-liknande stämma fyller förmodligen hela parken när hon experimenterar med diverse utrop och skrik. Extra vackert blir det i "Orion" när Daniel Ögren och Christoffer Cantillo körar, och i den mer avskalade versionen av "Sol" där melodierna får sitta i förarsätet. Det syns att alla fyra njuter av att spela, men det är särskilt fint att se hur Love Örsan lever sig in i de läckra basslingorna.
När Christopher Cantillo (trummor) och Daniel Ögren (gitarr) körar på titellåten "Orion" från senaste albumet blir det särskilt fint.
Ju längre kvällen går, desto längre blir låtarnas outron. I slutet på "Glitter" blir det rivigt, närmare rock än den indiepop som bandet kanske främst förknippas med. Samspelet är anmärkningsvärt slipat samtidigt som inget känns förutbestämt – det är lekfullt och drivet av glädje. I "Tombola 94" plockar Ahnlund fram ett för mig okänt instrument som åtminstone ljudmässigt liknar en koklocka.
Dina Ögon avslutar sin Parksnäckankväll på topp med fyra efterlängtade låtar på rad: "Undantag", "Berget", "Det läcker" och "Oas". Vid det här laget har de spelat sig igenom stora delar av sin repertoar i en salig men välkomponerad blandning.
Det enda de lämnar att önska är en lika rivig start som avslut. I övrigt är det precis som en sommarspelning ska vara.
Det är fullsatt i Parksnäckan under öppningskvällen den 1 juni. Publiken är i blandade åldrar – i samband med hitlåten "Mormor" räknar Anna Ahnlund till åtminstone nio mormödrar.