Teater
Trollkarlen från Chicago
Regi: Arn-Henrik Blomqvist
Uppsala Stadsteater
Philipskurva. Stagflation. Monetarism. Om jag ens skulle googla begreppen skulle jag inte begripa dem. På så vis kan nationalekonomen Milton Friedman ses som en av den sekulära världens stora mystiker, eller som han kallas i Dag Thelanders nya musikal, en trollkarl. I ”Trollkarlen från Chicago”, Uppsalabaserade Östfrontens gästspel på Uppsala Stadsteater, får vi följa den nyliberala ekonomins grundare. Vi får bekanta oss med såväl Friedmans liv som hans ekonomiska teorier iscensatta som en kabaré framförd av Lidia Bäck, Madeléne Evertsson och Malin Tengvard.
Friedman var son till judiska migranter, född i Brooklyn, som med hjälp av sin matematiska begåvning flyttade från föräldrarnas spannmålsbutik via universitetet i Chicago vidare till att arbeta nära USA:s president – först Roosevelt, sen Nixon och därefter Reagan. Hans livshistoria speglar den amerikanska drömmens grundprincip: om man bara arbetar tillräckligt hårt finns det ingen gräns för hur långt man kan nå. Den principen kom även att prägla Friedmans ekonomiska filosofi. Utan statlig översyn på marknaden kommer den att sköta sig själv och blomstra till sin fulla potential. Nyliberalismens är 1900-talets mest optimistiska ideologi, säger de från scenen. Och Friedman hann dö innan den ekonomiska kraschen 2007, men hans läror lever kvar.
Lidia Bäck tar huvudrollen som ekonomen med stenansikte vars verk präglas mer av en kärlek till den vetenskapliga metodens exakthet än moraliska principer (”Det finns en skönhet i matematiken” sjunger han). Således är det utan skrupler han möter diktatorn Augusto Pinochet, gjord med en ormlik sliskighet av Evertsson. Den enda drivkraft som är starkare än siffrorna för Friedman är hans ärelystnad, konstant angripen av föregångaren John Maynard Keynes vålnad, spelad av Tengvard. Det finns ett queert tilltal i Arn-Henrik Blomqvists regi, där skådespelarna utifrån sina androgyna kroppar kliver in och ur karaktärer av båda könen.
Thelander är expert på att få fram situationskomik genom sina texter, och den här föreställningen är inget undantag. Marknadsekonomins principer blir tydligt och lustigt åskådliggjorda. Philipskurvan blir dock inte begriplig nu heller, men jag blir underhållen, och det är väl det som är meningen med en show i en värld med klimatkris och ekonomisk ojämlikhet.