Hooja
Båtveckan
1 augusti
Betyg: 3
Två världar kolliderar när Hooja kliver upp på scenen i Öregrund under torsdagskvällen. I publiken måste det vara världsrekord i antal Ralph Lauren-skjortor per kvadratmeter. Samtidigt försöker Hooja skapa någon slags robust arbetarklassestetik med scendekor i form av cementblandare, vägskyltar och plywoodlådor. Och trots den varma sommarkvällen är duon självklart iklädda pälsmössor och fleecejackor.
Något annat vore otänkbart. Gällivareduon har de senaste åren blivit ett (maskbeklätt) ansikte utåt för glesbygdssverige. Och från denna nisch får de inte avvika. Det har blivit deras sätt särskilja sig från all annan snarlik epadunk.
Därför finns det inte en enda låt där man inte känt sig tvungen att klämma in en drös symbolord. Det är skotrar, älg och hembränt i varenda refräng, hur långsökt det än må vara. Och majoriteten av mellansnacken handlar just om att de är från Norrland: ”Så härligt att vara här! I Norrland är det 12 grader just nu”, “Öregrund! Kan ni säga ‘schuu’?”.
Men om inte publiken snart ledsnar på nötta klyschor som att norrlänningar älskar att backa med släp, så verkar det i alla fall som att Hooja själva har gjort det. Under konserten studsar de halvhjärtat runt som två barnprogramledare som börjat se ner på sin barnsliga publik.
För kanske hade de i början faktiskt en ambition om att göra något riktigt. I flera av deras låtar anar man ett anspråk på samhällskritik, en glesbygdens revanschlusta och ett långfinger åt storstadsbornas narcissism.
Nu har de istället målat in sig i ett hörn där de måste fortsätta exotifiera sig själva och spela lantispajasar för att göra publiken nöjd.
Men visst hade det varit roligare om Hooja löpte linan ut och slutade fjäska för bratsen. Jag menar, i publikhavet ser jag flera personer som bär runt på ishinkar med prosecco. Det var väl inte så det skulle bli?
Jag spår att Hooja har en, max två turnéer kvar innan antingen de själva eller publiken tröttnar på fleecejackor och motorsågar. Men det är väl helt okej kul så länge det varar och i Öregrund är stämningen på topp, även om det nog beror mer på fyllan än på musiken.
När Hooja avslutar kvällen med sin största hit “Banan melon kiwi och citron” och alla skriker med i textraden ”Det enda som vi bryr oss i är att bli kanon” summerar det nog konserten ganska bra.