Teater
Sommar
Ettan, Uppsala Stadsteater
Av Dag Thelander
Musik: Per Wickström
Premiär 11/9
Det ska väl medges att för undertecknad så har den hajp som byggs upp bland kulturbevakarna inför varje års sommarpratarlista varit obegriplig. Likaså den betydelse som denna mångåriga public service-tradition, nu snararare institution, tillmäts för det svenska sommarkynnet. Politiker, kulturprofiler, kändisar, näringslivspampar och folkkära artister får orera fritt i en hel timme – om vad? Sina betydelsefulla liv, som om det hade någon som helst kännbarhet i min egen existens.
I "Sommar" på Stadsteaterns källarscen Ettan är det snarare ett betydelselöst liv som får lägga ut i en hel timme – det visar sig nämligen att formatet passar ypperligt för en musikalmonolog. Dag Thelander och Östfronten gör ännu ett samarbete med Uppsala stadsteater i denna matinéföreställning om vad som skulle kunna hända om en vem som helst fick chansen att berätta om sitt liv. Redovisningskonsulten Paula Pettersson, spelad av en för rollen formgjuten Åsa Forsblad Morisse, har inga missbruk i bagaget, inga diagnoser eller några stora trauman. Vad hon istället brinner för är ordning, balansuträkningar och att få vara ifred. Till jazziga melodier, komponerade och ackompanjerade av Per Wickström på piano framförs denna livsberättelse i ett spartanskt scenrum. En solstol, ett bord med en radio och så givetvis den röda skylten som lyser att sändning pågår.
Det visar sig i att den lilla människans totala anspråkslöshet visst ryms stora berättelser – om kärlek, ensamhet, vardagsfrustrationer och rivaliteten till en ny, yngre kollega. Levnadsberättelsens dramaturgi, den som har en början men ofta saknar en mitt och ett slut lånar sig väl ut till sommarpratets storartade banaliteter. Hur kan det nu vara intresseväckande att få veta hur en vanlig medelålderskvinna sorterar sitt skafferi? Jag vet inte, men det är det. Och en feluträkning i en stor klients bokslut blir som en thriller som kulminerar i tårtfest med cider och ballonger.
De publikrestriktioner som corona medfört riskerar att lägga sordin på en showformat som bygger på publikkontakt när publiken blir så kraftigt reducerad. Kanske är det sommarpratets solipsistiska natur som ger en skjuts i rätt riktning, men Åsa Forsblad Morisse gör sifferpillaren Paula larger than life i bokstavlig mening.