Deportees fyllde Katalin med en stämning så uppsluppen och varm att det kändes som en lördagsnatt mitt i sommaren.
Konsert
Deportees
Katalin
Torsdag 9 november
Betyg: 4
Den nionde november var en regnig torsdag. Men det var svårt att tro när man gick in på Katalin – för där var fullsatt och stämningen så uppsluppen och varm att det kändes som en lördagsnatt mitt i sommaren.
Och känslan förstärktes av att Deportees inledde sin spelning med ”Have you seen me lately” som låter som allt självkritiskt man tänker en junikväll efter midnatt. Den själfulla låten inleder bandets senaste skiva ”People are a foreign country" som släpptes för bara två veckor sedan och då låten tillhör mina favoriter blev jag förtjust.
När bandet fortsatte med att spela arenavärdiga ”Love me like I’m gone” från 2015 höll jag på att smälla av. Det kändes som att bli serverad desserten till förrätt att få två av bandets enligt mig absolut bästa låtar så tidigt. Och det gjorde stämningen röjig direkt.
Deportees är Umeåbandet som gör låtar som är euforiska äventyr och drypande av ångest samtidigt. I år firar de tjugo år och släpper sin sjunde skiva. Sångaren Peder Stenberg berättade i sitt mellansnack att det är ganska jobbigt att spela in en platta.
– Men det här däremot, att spela för er, det är bara kul, sa Peder, och möttes av hurrarop från publiken.
Och kören med Kajsa Bergstrand i spetsen var ljuvlig i ”Heavenly speed” som spelades kort därefter.
Men nästa låt som verkligen höjde energin var ”Run for that feeling”. Låten växte verkligen live och särskilt trummisen Thomas Hedlund – som hade hawaiiskjorta och entusiasm så att det räckte och blev över –skapade ett härligt driv.
”Lost you for a while” som Deportees gjort med Sarah Klang höll dock inte alls lika bra utan Klang. Och i några låtar tycktes instrumenten och sången hamna lite i otakt.
Till höjdpunkterna hörde dock låten ”Arms.” Och ögonblicket då Peder nedtonat sjöng raderna ”I heard you had a kid now/did you hear that I have two?/They both have their mother’s eyes/I hope that yours looks just like you” – innan han sköt upp näven i luften och musiken stegrade, som för att understryka textjagets ångest.
Innan bandet spelade låten ”Lost future/all future” sa Peder att den handlade om att ha blivit bestulen på sin framtid. Och ändå var det någonting med spelningen som andades hopp. Deportees avslutade med att spela hiten ”A heart like yours in a time like this” och kanske låg hoppfullheten just i en känsla av att inte vara ensam om att vara ett ångestfyllt hjärta i en tid som denna.