Action
Titel: Boy kills world
Visas på: NFB Gränby, Spegeln
I rollerna: Bill Skarsgård, Jessica Rothe, Sharlto Copley
Regi: Moritz Mohr
Speltid: 111 min
Betyg: 1
"Boy kills world" når svenska biografer av en enda anledning: Bill Skarsgård.
Resten av filmens ensemble består av b-skådisar och det är lätt att förstå varför ingen med bättre renommé har nappat. Handlingen kan sammanfattas i en mening: Bill Skarsgårds dövstumme dödsmaskin ger sig ut för att hämnas sin mördade familj.
Den som någon gång har spelat ett tv-spel känner igen upplägget. Bill Skarsgård utrotar horder av uniformerade soldater som alla ser likadana ut. Var tjugonde minut möter han en miniboss som utmärker sig genom någon form av karaktäristika.
Våldet är splattrigt och datoranimerat: utdragna tänder och krossade skallar. De värsta äckelkänslorna undviks dock genom ett annat illamående: kamerans spastiska rörelseschema som omöjliggör rumslig orientering. Det yviga klipptempot är gissningsvis baserat på hur många koreografianvisningar ensemblen mäktar med inom loppet av en tagning. Mina sympatier finns hos Bill Skarsgård, vars pantomim utöver fajtandet består i att nicka och grimasera.
Dödandet ska rättfärdigas genom omänskliggörandet av fienden, som representerar en suddig totalitär fascistregim. Man har för säkerhets skull även gömt sig bakom en ironisk humor. Skojfriskheten cementerar filmens brist på uppriktighet. Innehållet blir enbart en funktion. "Boy kills world" är den sämsta film jag har sett på tio år.