Ungdomarna som kämpar emot den utomjordiska xenomorphen spelas av Cailee Spaeny (“Civil War”) och David Jonsson (“Industry”).
Sci-fi skräck
Titel: Alien: Romulus
Visas på: Filmstaden, Nordisk Film bio
I rollerna: Cailee Spaeny, David Jonsson, Archie Reneaux
Regi: Fede Alvarez
Speltid: 119 min
Betyg: 4
Det är lätt att säga att ”Alien-filmerna” är en skapelse av regissören Ridley Scott. Men väl så viktig är manusförfattaren Dan O’Bannon som varit med och skrivit samtliga filmer om de hiskliga xenomorpherna. Han medverkar även denna gång medan Scott nöjt sig med att vara producent.
Fast det är förstås Scott som byggt upp detta fascinerande universum där berättelsen utspelas. Hans insats i att göra den mästerliga första filmen 1979, med det enkla namnet ”Alien” är grunden till det hela. Liksom att hans ”Prometheus” eller ”Covenant” är de bästa därefter.
Men regissören Fede Alvarez kan han också. För den som följt de nästan tio filmerna som gjorts kan det vara lite förvirrat, där man hoppat fram och tillbaka i tiden. ”Alien: Romulus” utspelas i alla fall efter de första filmerna. Tiden är några århundraden framåt från idag och mänskligheten försöker fortsatt kolonisera rymden efter att ha utarmat Tellus. Fast vem begär full realism av skräck i sci-fi, eller cyberpunk.
I denna film är det hur som helst i en synnerligen sunkig och nedgången koloni som det startar. Människorna slavar för usla löner i livsfarliga industrier och gruvor, ägda av ständiga Weyland Industries. En stark kritik av kapitalismen finns även denna gång. Några ungdomar vill hoppa av och har upptäckt ett gammalt fraktskepp som driver omkring. Har man tur kanske det går att starta om och ta dem till den hägrande planet som utmålas av ett paradis. Väl ombord blir det inte riktigt som de tänkt sig. . .
I centrum finns ännu en av kvinnliga hjältar som ”Alien” brukar befolkas av. Den unga Rain (stjärnskottet Cailee Spaeny) ser den skamfilade humanoiden Andy (David Jonsson) som sin bror och tar med denne i gänget. Deras vänskap blir nog så viktig för utvecklingen. Mycket välspelat av båda.
Det blir förstås en orgie i actionscener när gruppen jagas och decimeras av de svarta mördarmaskinerna. Det är fläckfritt iscensatt med stunts och miljöer som tål att ses om några gånger. Den kraftfulla musiken av Benjamin Wallfisch är likaså viktig.
Okej, inte riktigt i klass med ”Prometheus” eller Covenant”, men ”Alien: Romulus” står sig fint i konkurrensen i övrigt. Ser gärna en fortsättning.