Roman
Tezer Özlü
Barndomens kalla nätter
Övers. Burcu Sahin
Weyler förlag
I den turkiska författaren Tezer Özlüs kortroman "Barndomens kalla nätter" från 1980 söker det kvinnliga berättarjaget sin väg genom livet – ett liv som börjar med en längtan bort från hemmet som pappan driver likt en militäranläggning och iklädd pyjamas. Trots att hon försöker begå självmord och tillbringar längre perioder på mentalsjukhus präglas berättandet av framtidshopp och sinnlighet.
Boken är dock inte en sedvanlig barndomsskildring utan består av nedslag i olika "nu" utifrån en vuxen kvinnas sökande efter tillståndet som kan kallas hem. Platserna byts ständigt ut, liksom älskarna, år kan passera i ett enda stycke. Tezer Özlü upplöser romanformens snäva ramar på ett för läsaren ovant men befriande sätt och får livet att framstå som en anamorfisk enhet, liksom sett ur en annan vinkel.
Men det är inte bara formen som gör att det glänser om denna lilla bok – det är alla "litterära broderier" i Burcu Sahins poetiska översättning, som till exempel: "Meningen med världen måste vara skälvningen som kommer från två människor som håller om varandra." Eller: "Det lyckliga livet finns inte någon annanstans. Det finns här. Det finns på torget i Taksim."
Berikat med Balsam Karams nätta förord är boken något av det bästa som man kan läsa den här sommaren – ett stort stycke romankonst, om än 40 år försenat.