Visst, det är en ångest av det mer lättsamma slaget, kanske själva definitionen av ett i-landsproblem. Men likväl uppstår för många av oss det där kvalet när vi står där framför den ännu opackade resväskan.
Vilka böcker ska få åka med på semestern i år?
Om du är som jag, om du aldrig riktigt kunnat se det avslappnande i att följa invecklade mordutredningar ledda av lätt alkoholiserade landsortspoliser, om du även av den slöa semesterläsningen begär lite lagom tuggmotstånd samt en och annan välformulerad tanke, då vet jag precis vilka böcker du ska lägga i resväskan i år.
Du ska helt enkelt spendera en sommar med Montaigne.
Just så, ”En sommar med Montaigne”, heter den franske litteraturprofessorn Antoine Compagnons senaste bok som nu, lagom till semesterläsningssäsongen, kommer ut på svenska.
Boken, som bygger på ett antal korta radioprogram Compagnon gjorde för fransk radio sommaren 2012, har blivit en oväntad bestseller i hemlandet.
De korta texterna, varje radioprogram var inte längre än två minuter, belyser en aspekt av, eller tar upp en särskild passage i, Montaignes klassiska ”Essayer”.
Compagnons lilla skrift (den är alldeles lagom lång för en slö sommardag i hängmattan) är en lysande introduktion i miniformat till Montainges text- och tankevärld.
Montaignes ”Essayer”, som består av tre böcker förmodligen tillkomna mellan åren 1570 och 1592, hör till världslitteraturens klassiker och är väl mest kända för att anses vara föregångare, eller rent av ursprunget, till den moderna essäistiken.
Det handlar om personliga, fria och prövande texter om de mest skiftande ämnen. Och när man läser Compagnons passionerade men sakligt kunniga små introduktioner är det trots allt inte så svårt att förstå att detta blivit en succébok.
Det finns helt klart något även för vår tid att upptäcka hos Montaigne.
Jag kan förstå att de semestrande fransmännen fann något tilltalande i Compagnons korta radiosnuttar.
Om inte annat så torde Montaignes betoning av meditationens och kontemplationens värde, samt vikten av att ta vara på nuet, tilltala en stressad samtidspublik.
I vår tid har ju vila och inaktivitet närmast blivit något skamligt. Det är genom arbete man förverkligar sig själv.
Montaigne antyder dock motsatsen.
Det är inte främst genom utåtriktad aktivitet, utan genom en mer passiv livshållning, samt i läsandet och skrivandet, som människan finner sin sanna potential.
I slutet av sina ”Essayer” landar Montaigne i en ganska enkel carpe diem-filosofi.
Det är en etik, som Compagnon skriver, som också är en estetik, en konst att leva i skönhet: ”Gripandet av stunden blir ett sätt att vara i världen, blygsamt, naturligt, enkelt och fullt ut mänskligt”.
Annars är det som kanske främst präglar Montaignes texter, och som jag tror att alla människor i alla tider har något att lära av, den klädsamma tveksamheten. ”Vad vet jag?” löd hans berömda och ödmjuka motto. Montaigne liksom prövar och trevar sig fram, hela tiden med en stor dos sund skepticism.
Kanske har denna prövande tveksamhet med hans favoritsysselsättning, resandet, att göra.
”Han lever som han reser”, skriver Compagnon, ”utan mål, öppen för världens lockelser”.
Alltså, glöm inte dessa tre saker när du packar sommarväskan i år: 1. Montaignes ”Essayer” 2. Antoine Compagnons ”En sommar med Montaigne” 3. Lite klädsam tveksamhet.