Konsert
Konsert till Ola Carlssons minne
Solister: Ellen Nisbeth, viola, Marcin Tjernbäck, piano
UKK, 16 januari
Ola Carlsson gick bort i maj i fjol, 92 år gammal. Hans betydelse för att Uppsala i dag har ett förnämligt konserthus kan inte överskattas. Genom sin bas i det lokala näringslivet, sina goda kontakter och inte minst genom sin envishet påverkade han utvecklingen. Ett led i hans strävanden var att grunda stödföreningen "Musikens hus vänner" och han var i 22 år dess ordförande. När konserthuset stod klart blev en av föreningens huvuduppgifter, med Olas stora gillande, att stödja unga talangfulla musiker.
I söndags kväll hedrades Ola Carlssons minne med en konsert, gemensamt arrangerad av Uppsala Konsert & Kongress och Musikens hus vänner. Det blev en oförglömlig upplevelse för alla närvarande. Två av föreningens tidigare stipendiater, den etablerade violasten Ellen Nisbeth och den unge, oerhört lovande pianisten Marcin Tjernbäck förmedlade Uppsalas musiklivs uppskattning av Ola Carlssons gärning med ett lysande program.
Den inledande Arpeggione, Schuberts sonat i a-moll (D 821), gav prov på lyhört och känsligt samarbete mellan de två artisterna. Härefter blev det solonummer och vilka högklassiga sådana! Ellen Nisbeth spelade ett stycke tillägnat henne av Outi Tarkiainen, "The Lustful Mother's Heart", vars melodifragment som sökande avlöste varandra, illustrerar det speciella bandet mellan en mor och hennes nyfödda barn. Bachs monumentala Chaconne ur hans partita nr 2, skriven för violin men utsökt lämpad även för viola, följde och tog så när andan ur publiiken. Med energiskt och precist spel tog Nisbeth i varje variation verket till en allt högre nivå av virtuositet.
Scenen intogs därefter av Tjernbäck som demonstrerade sin imponerande mångsidiga talang. Först i Chopins tekniskt krävande Grande Valse Brillante (op 18 nr 1), spelad med stor verve, så med Mozarts glättiga ungdomsverk sonaten nr 9 i D-Dur (K 311). Sedan visade han synnerligen gott handlag även med romantiken och det var mycket njutbart att höra Rachmaninovs Moment musical nr 1, op 16, där drömmande partier växlade med upprörda och utmynnade i en vacker, närmast tankfull syntes. Till sist, i Liszts maffiga Transcendental etyd nr 8, kallad "Wilde Jagd", sparade Tjernbäck inte på krutet. En lång, stormande urladdning lämnade publiken utmattad, men lycklig. Det var nog också Ola Carlsson i sin himmel.