Litteratur
Samuel Åhman
Linnés arvinge
Kaunitz-Olsson
Jag drar en suck när tar fram boken. Att författaren är Orphei Drängar-medlem med rötterna i det studentikosa Uppsala kombinerat med att Linné finns med i titeln gör att jag fruktar ett svårtragglat akademiskt Uppsalaförhärligande epos. Det hade jag jublat över för 25 år sedan, men nu slår jag bakut vid blotta tanken.
Fördomarna krossas redan i prologen och ett par sidor senare skäms jag som en hund. Samuel Åhman bjuder tvärtom på en lättsam och stilistiskt elegant berättad spänningsroman där myskänslan och olustkänslan växeldrar med varandra och ibland även förekommer samtidigt. Handlingen utspelar sig inte ens i lärdomsstaden, utan på den fiktiva Lundsbrunns folkhögskola i Västergötland, där bokens Samuel skriver in sig. På Brunnsakademien, som det också kallas, ska han under tre år läsa idé- och lärdomshistoria, få reda på det mesta om livet och sig själv samt lära sig ”lägga pussel”, som de upplysta lärarna säger.
Oerhört träffsäkert beskriver författaren den lika gemytliga som självgoda intellektuella stämning som råder på Brunnsakademien. Man behöver inte ha varit med i en sekt för att känna igen sig. Så gott som vartenda slutet sällskap med ambitioner att vara något speciellt bör nog känna sig träffat. Parallellt framträder en historia om en gömd skatt och epitetet "Linnés lärjunge". Det är nämligen självaste Carl von Linné som har varit med och grundat Brunnsakademien, och hans son med samma namn spelar också en viktig roll i skolans traditioner.
När Samuel dras in i skattjakten tappar boken tempot en aning. Det känns helt enkelt inte så viktigt för mig som läsare att han ska hitta någon skatt. Men sen kommer vändningarna som gör det tydligt vad det hela går ut på, och resten av boken är en lika stor njutning som inledningen.
De historiska, mytologiska och litterära referenserna är många, men infogade på ett opretentiöst och inspirerande sätt. Samuel Åhman säger sig vara inspirerad av Dan Browns ”Da Vinci-koden”, och det märks tydligt. Själv får jag även associationer till Maria Gripes ungdomsbok ”Tordyveln flyger i skymningen”.
Denna romandebut känns som allt annat än ett förstagångsverk. Sannolikt har Åhmans många år som manusförfattare gjort att han redan är fullt utblommad även i denna roll. Det är bara att hålla tummarna för att han ska ha tid att fortsätta med sitt romanförfattande.